Perfect Guide

”Med FaceApp fick vi äntligen se ålderstecken i sociala medier”

Det var som Beatles sång When I’m 64 fast för den sociala media-generationen. Kråksparkar, vita hårtestar och skalliga hjässor på idel välbekanta ansikten. För ingen kan väl ha undgått en leende Pernilla Wahlgren rynkig som ett russin? Eller Gordon Ramsay som en mysig, vithårig doktor Snuggles? 

Annons

Det var i slutet av juli som kändisar världen över postade selfies på sitt framtida jag. De använde sig av FaceApp som visserligen funnits sedan 2017 men exploderade först då funktionen Age adderades. Med ett enkelt knapptryck och en stor dos artificiell intelligens kunde man se sitt porträtt åldras på ett hyperrealistiskt vis.

I dag har fler än 150 miljoner människor i 121 länder laddat ner appen och självklart var det bara en tidsfråga innan den stora moralpaniken rullade in. Experter världen över hävdade att man i princip gav bort hela sitt privatliv till ryska Wireless labs som äger FaceApp i samma stund som man laddade upp sin selfie. Sedan dess har det visat sig att FaceApp inte är värre än någon annan app vad gäller insamlande av data.

Kanske är det bara jag, men jag gillar verkligen FaceApp på ett sätt bortom att det är lite småkul att skratta åt kändisars artificiella rynkor. För första gången fick vi nämligen i sociala medier se tydliga ålderstecken, något som annars skriker med sin frånvaro.

Är du kvinna och över 35? Räck upp en hand om du aldrig lagt på ett utslätande filter på en selfie eller valt bort att posta en bild där celluliterna gör sig påminda. Just det. Vi har lärt oss att bekämpa våra ålderstecken med näbbar och klor både i det verkliga och digitala livet. Och just därför fylls våra flöden nästan enbart av en orealistisk ungdomlighet.

En annan positiv sak med FaceApp är att den är rättvis, eller ska vi kalla det lika skoningslös, mot kvinnor som mot män. I alla tider har det nämligen funnits en felaktig uppfattning om att kvinnor skulle åldras snabbare än män, något man i dag vet inte stämmer. Ändå riktar sig 99 procent av alla anti-aging-produkter till kvinnor på en marknad som omsätter minst 250 miljarder per år och växer stadigt.

Kanske kan vi skylla vår osunda fixering kring kvinnors åldrande på de gamla grekerna? Både Hippokrates and Aristoteles hävdade att män behöll sin ungdomlighet längre än kvinnor. Men spiken i kistan var förmodligen de brittiska viktorianerna som på 1800-talet började studera åldrande på allvar. Den första gerontologen George Edward Day menade att kvinnor klev in i ålderdomen runt 40, medan män fick sina första allvarliga ålderstecken först vid 48–50-årsåldern. I racet fram till graven skulle en kvinna vara tacksam om hon bara var fem år äldre kroppsligen än en man i samma ålder (som värst var hon nämligen tio år äldre).

Och trots att vi idag vet att ovan resonemang är helt felaktiga lever ändå narrativet vidare med sitt tydliga budskap: För oss kvinnor är utseendet en kamp mot klockan och nåde den som inte är med och fightas. Män däremot kan med sitt gråa hår och rynkor luta sig lugnt tillbaka.

Kanske ryms dilemmat kring dagens ungdomliga ideal där i Beatles gamla slagdänga? Will you still need me, will you still feed me when I’m 64? Rädslan över att vara förbrukad, oattraktiv och osynlig för omvärlden växer i en tid då vi är besatta av att bekämpa tidens spår. I dag tycks det mest provokativa en kvinna kan göra med sitt utseende att inte göra något alls. Ska vi revolutionera idealen på riktigt måste vi därför omfamna och stolt manifestera vårt åldrande.
Som FaceApp – fast på riktigt.

Till Toppen