Annons

Med ett ohälsosamt intresse för död och förruttnelse

Alexander McQueen
Alexander McQueen

Dokumentären om modeskaparen Alexander McQueen berättar den sorgliga historien om en stor förnyare, vars visningar var performanceverk. Arbetarklasspojken från östra London som parallellt med sina framgångar drogs in i depression och missbruk.

Under strecket
Publicerad

Isabella Blow och Alexander McQueen.

Foto: Nonstop Entertainment

Från höst-vinterkollektionen 2009.

Foto: Olivier Claisse

Alexander McQueen och Karen Elson.

Foto: Wenn/IBL

Alexander McQueen 2006.

Foto: Antonio Calanni/AP

Det tar inte ens en kvart. Först är det mörkt. Folk tisslar och tasslar och sätter sig så småningom till rätta. Sorlet dämpas. Och så går musiken igång. Så högt att luften vibrerar. Strålkastarna slås på. Vi ser kropparna som rör sig. Tyger och metall som slår mot benen, släpas i marken och smutsas. Nya former uppenbarar sig. Frisyrer vajar. Sminket gör alla ansiktsdrag överdrivna, nästan groteska. Och så, plötsligt: något än mer spektakulärt, bortom fantasins gränser. En robot till exempel som, aggressivt, sprayar ett konstverk över en vit klänning på en modell på ett snurrande podium och skapar mode i realtid. Men bara en stund, för snart är det över...

Få personer har haft starkare känsla för modet som spektakel, en efemär uppvisning, än modeskaparen Lee McQueen, känd under namnet Alexander McQueen. I sin mest sanna form – visningen – existerar modeupplevelsen ofta inte ens i femton minuter. I McQueens händer blev den, inom dessa ramar, ett allkonstverk för alla sinnen. Ny, chockerande, tankeväckande – och förbi lika snabbt som den uppenbarat sig.

Annons
Annons
Annons