Med egna ord Steve Diggle

Steve Diggle, gitarrist och sångare i The Buzzcocks, som gör en klubbspelning på Way out west ikväll.

Under strecket
Publicerad
Annons

Det blir lite som semester, att åka till Sverige. Vi åkte över ett par gånger ­redan på 70-talet, och det har alltid funnits svenskar som uppskattat The Buzzcocks. Vi kom precis tillbaka från en festival i Belgien där vi, Sex Pistols och New York Dolls spelade. Jag sa till Johnny Rotten att det här måste vara den bästa line-upen i Europa just nu. Det var ett tag sedan vi spelade på samma ställe som Sex Pistols, första gången var i Manchester 1976, och sedan var vi med på deras återförening i Finsbury Park.

Jag tycker att våra livspelningar är bättre än någonsin. Allt handlar om hur publiken reagerar på musiken. Och vi har aldrig behövt uppmana folk att ställa sig upp och klappa händerna, det brukar bli en automatisk reaktion. Det finns ju en massa band nu som låter ungefär som The Buzzcocks. Det är smickrande, skillnaden är ju att vi liksom uppfann vårt sound, det var relativt unikt på sin tid. Jag har träffat många som sagt att vår musik faktiskt har förändrat deras liv. Jag har kunnat hantera det genom att se på musiken som ett konstverk, vi har skapat någonting som folk blir inspirerade av. Jag smashade utrustning värd 3000 pund på den här punkfestivalen vi spelade på, arrangörerna blev lite chockade. Men för mig var det konst. ­Ungefär som när Julian Schnabel ­smashar tallrikar.

Annons
Annons
Annons