Två sidor av Berlin: den gamla och den nya fasaden på ett delvis renoverat hur i öststadsdelen Prenzlauer Berg.
Två sidor av Berlin: den gamla och den nya fasaden på ett delvis renoverat hur i öststadsdelen Prenzlauer Berg. Foto: Silke Reents/TT

Oskuldens tid förbi i ”svenskparadiset” Berlin

Berlin, en gång ett himmelrike för en fattig svensk student eller kulturarbetare, är på väg att bli en stad som alla andra. Författaren Valle Wigers minns det ljuva 1990-talet i staden – innan de slitna, billiga lägenheterna lyxrenoverades och hyrorna sköt i höjden.

Publicerad

När jag i dag ögnar igenom inläggen i olika Facebook-grupper, med namn som ”Svenskar i Berlin” eller ”BerlinSvenskar”, så slås jag av hur mycket som har hänt i staden jag flyttade till 1995, framför allt hur annorlunda utmaningarna ser ut för unga svenskar som försöker hitta sin plats i Berlin 2019, jämfört med hur det var då. På den tiden fanns givetvis inte sociala medier, det tekniskt mest avancerade vi ägde var vår Nokia 2110, likt spatiösa lägenheter för 300 D-mark i månaden en artefakt som förpassats till historien. Men så hade vi inte heller något behov av att kommunicera med våra landsmän om skenande hyror och den förtvivlade jakten på ett boende, för dessa utmaningar existerade inte.

Därmed inte sagt att vi insåg hur bra vi hade det, för det gjorde vi inte, vi var övertygade om att det förlovade landet skulle finnas för alltid, att ingenting skulle förändras. Vi tog mycket för givet.