Annons

Fred Andersson:Med Bourdieu genom maktens korridorer

Har journalisterna och politikerna blivit oupplösligt sammanflätade, eller lyckas de upprätthålla en tillräcklig självständighet gentemot varandra? I en ny bok försöker ett antal samhällsvetare nysta upp maktrelationerna med hjälp av Pierre Bourdieus fältteori.

Publicerad

Att skriva för Under strecket är en unik möjlighet i dagens svenska tidningsvärld, och det gäller inte minst texternas tillåtna längd. Våra tidningar blir tabloider, bilderna blir större och texterna mindre. Orsaken är konkurrens, och naivt skulle man kunna tro att ökad konkurrens leder till skarpare profilering av konkurrerande medier. Snarare anpassar man sig till samma framgångskoncept och lyfter fram samma ”drev” och ”skandaler”, inte minst nu i valtider. På så sätt kommer samspelet mellan politik och medier att handla allt mindre om idéer och allt mer om kortsiktiga konjunkturer. Det var liknande iakttagelser som fick den franske sociologen Pierre Bourdieu (1930-2002) att mot slutet av sitt liv skriva några korta men mycket spridda texter om tv och journalistik. Andra forskare har nu fullföljt Bourdieus ansats i antologin Bourdieu and the Journalistic Field (red Rodney Benson och Erik Neveu, Polity Press, 267 s).

Bourdieus samhällsteori har många källor. Vissa föredrar att se honom som en
efterföljare till den moderna borgerliga offentlighetens två stora teoretiker - Max Weber och Emile Durkheim. Andra, som jag själv, vill hellre se honom som marxist. Hans främsta bidrag till marxismen var, för att uttrycka det kort, att han klargjorde förhållandena mellan samhällets materiella bas och dess ideologiska överbyggnad genom att analysera dem i termer av ekonomiskt och kulturellt kapital. Eller, enklare: i termer av pengar och ”kvalitet”. När detta förhållningssätt blandas samman med mer schablonmässiga uppfattningar om marxismen uppstår missförstånd.

Annons
Annons
Annons
Annons