Annons
X
Annons
X

Med baby i famn och fiende i sikte

INSPIRATÖR Som barn fick Monika Nilimaa nöja sig med att ta över spelkontrollen när storebröderna tröttnade. Nu för tiden spelar hon så mycket hon vill på både datorn och tv:n. Dessutom har hon en egen spelblogg som visar andra mammor vägen till spelens förtrollande värld.

Foto: PRIVAT OCH GRIN

Gaming mamas – alla artiklar

I tonåren köpte Monika Nilimaa en egen dator och började spela rollspel. Hon tyckte att det var som att bli inkastad i en bok och upptäcka en hel värld. Innan dess hade hon läst många fantasy-romaner. En av hennes favoriter var Elizabeth Moons trilogi om Paksenarrion, där huvudpersonen är en ung kvinna som tar värvning som legosoldat.

– Det tyckte jag var roligt, att även kvinnor kunde vara ute på äventyr, säger Monika och låter förtjust.

– Det är något jag verkligen saknar, tillägger hon i allvarligare ton. Ofta finns det inga kvinnliga huvudpersoner, så man kan inte välja att vara kvinna. Det är viktigt att kunna välja det om man ska kunna leva sig in i spelen.

Annons
X

Detta är en av hennes stridsfrågor. När tillverkare enbart har manliga spelkaraktärer stängs de kvinnliga spelarna ute.

– Man har roligt på ett annat sätt om man kan låtsas att man är en av karaktärerna, och jag vill ju välja att vara tjej, precis som killarna väljer att vara någon tuff kille.

Men i World of Warcraft kan man välja att spela tjej. Detta spel var Monikas räddning när hennes nu fyraåriga dotter Nova var riktigt liten. Som baby kunde Nova bara sova när man höll henne i famnen. Efter en tid kom Monika på att hon kunde kombinera det tröstlösa vaggandet med att spela World of Warcraft.

Stäng

SvD:s NYHETSBREV – dagens viktigaste nyheter direkt i mejlkorgen

    Anmäl dig här kundservice.svd.se

    – Så jag satt och spelade medan Nova snarkade och dreglade på min axel.

    Det blev många nätter i denna alternativa verklighet med alver, människor, dvärgar, orcher och troll.

    – När Nova äntligen kunde sova ordentligt med bra dygnsrytm var det skönt att lägga ner ”wowandet” ett tag. Men det händer fortfarande att jag spelar det ibland, säger Monika, som beskriver känslan av att plocka fram ett gammalt spel och prova det igen som att ”återse en gammal kär vän”.

    Monika bor i Jokkmokk, och det är också där hon har de flesta av sina kompisar – förutom de människor hon har lärt känna på nätet. Hon brukar spela någon timme varje kväll, när barnen har lagt sig. På dagarna gör hon hellre andra saker tillsammans med Nova och tvååriga dottern Smilla, som båda bor hos henne varannan vecka. Dessutom vill hon inte att barnen ska titta på när hon utför sina stordåd i spelens värld, eftersom många av de spel hon gillar innehåller våldsinslag.

    När hon spelar shooting games, spel där man skjuter på varandra och söker skydd, spelar hon ihop med ett tiotal andra personer på internet. De flesta är män, men åtminstone en till i spelargänget är mamma.

    – Man möter olika människor när man spelar. Vissa försöker ta tillfället i akt och ragga, medan andra nonchalerar mig och tror att jag inte är lika duktig för att jag är tjej. Men de flesta är ju bara roliga snubbar, och jag får vara en i gänget.

    Spelarna talar med varandra med hjälp av headset (hörlurar med en mikrofon).

    – När man spelar hinner man prata om ganska mycket med de andra spelarna under tiden, även om saker som inte har med spelet att göra. Det är ett bra sätt att vara social, säger hon.

    I själva verket tror hon att det finns många fler därute som skulle gilla att spela – om de bara visste något om spelvärlden.

    – De missar något. Många som säger att de inte tycker om att spela har egentligen aldrig provat. Eller också har de bara provat ett enda spel. Det är som att säga att man inte tycker om att läsa när man bara har läst en enda bok. Många tänker också att spel bara är för barn och tonåringar, men det finns spel för alla.

    Inte minst tror hon att spelande är ett intresse och en umgängesform som skulle passa fler ensamstående föräldrar.

    – Det finns säkert andra mammor därute som sitter lite låsta hemma och inte kan fara någonstans, säger hon på omisskännlig norrländska.

    Det är framför allt för dem hon skriver sin spelblogg, som hon startade i november förra året. Hennes mål är att få fler tjejer och mammor att spela.

    – Men det verkar ändå som om det är mest killar som läser min blogg, konstaterar hon.

    Vid det här laget har hon några hundra besökare varje dag, tillräckligt många för att spelindustrin ska ha fått upp ögonen för henne. Det händer att spelföretag skickar hem prylar, som hon lottar ut bland sina läsare.

    Själv ser Monika bloggandet som ett roligt sätt att diskutera spel på. Hon vill också nå ut med vissa budskap till speltillverkarna. En sak som hon har reagerat på är att det finns så många barnspel som faktiskt inte är anpassade till barn. Hon kritiserar till exempel spel för treåringar där alla instruktioner är textade och barnspel med instruktioner enbart på engelska. Dessutom efterlyser hon mindre spelkontroller, som är anpassade efter barnhänder.

    Monikas döttrar är inte särskilt intresserade av datorspel. De tycker att det är kul att testa ibland, men Monika har satt en gräns på ungefär en halvtimmes spelande någon gång i veckan.

    – Jag vill att de ska röra på sig och göra andra saker också.

    Just nu är Monika arbetslös, men det har inte lett till att hon spelar mer.

    – Man har ju så mycket annat att göra på dagarna, som att söka jobb. Spelandet är som vilket intresse som helst. Ibland blir det mer spelande och ibland blir det mindre.

    Detta är något hon vill betona – att det inte är något konstigt att spela. De flesta som hon känner spelar på ett eller annat sätt.

    Hon anstränger sig för att försöka förklara tjusningen med spel för en som aldrig har spelat.

    – Det är ju mer vanligt att folk tittar på film, säger hon medan hon söker efter orden.

    – De flesta har väl någon gång känt att de hade velat bestämma slutet på filmen. Det är precis vad man kan göra när man spelar – man kan vara med och påverka vad som ska hända

    Hanna Sofia Rehnberg

    Annons
    Annons
    X
    Foto: PRIVAT OCH GRIN Bild 1 av 1
    Annons
    X
    Annons
    X