Annons
Recension

Hallå! Om telefonens första tid i SverigeMed Babbels torn ändrades livet för alltid

I en bok om telefonens första tid i Sverige skildrar Jan Garnert inte bara teknikens utveckling, utan också hur telefonen kom att förändra vanliga människors livsbetingelser.

Under strecket
Publicerad

Telefon heter på modern isländska sími och har fått sitt namn efter den ödestråd (síma) som nornorna spinner enligt fornnordisk mytologi. Jag har länge tyckt att den namngivningen var något kuriös, men har ändrat uppfattning sedan jag nu läst teknikhistorikern Jan Garnerts bok Hallå! Om telefonens första tid i Sverige. Ty där får man lära sig att de första och som regel kvinnliga växeltelefonisterna också i Sverige jämfördes med nornor under det forntidssvärmande 1800-talet, eftersom dessa yrkeskvinnor med sina flinka fingrar länkade samman de metalltrådar som då ännu krävdes för att överföra samtal från den ena apparaten till den andra. Det numera rivna telefontornet på Malmskillnadsgatan i Stockholm, där trådar från världens alla hörn löpte samman i kaotisk språkförbistring, blev likaså mytologiserat och omdöpt till Babels (eller Babbels?) torn.
Till Garnerts stora förtjänster hör att han inte nöjer sig
med att skildra telefonens rent tekniska utveckling utan i hög grad intresserar sig för dess mytologi och kulturhistoria: hur den fungerade i vardagen på 1800-talet, hur man tyckte och tänkte om det nya kommunikationsmedlet, hur telefonsamtalen förändrade vanliga människors livsbetingelser. Hans framställning är alltså inte bara teknikhistorisk utan också folklivsskildrande - ett viktigt bidrag till kartläggningen av modern mentalitetshistoria. Som källor använder han sig bland annat av tidningskåserier, skämtteckningar och litterära diktverk från telefonens första decennier.

Annons

August Strindbergs texter visar sig vara särdeles tacksamma när det gäller att belysa telefonens revolutionerande förändring av stockholmarnas umgängesformer. I hans genombrottsroman ”Röda rummet”, som utkom 1879, det vill säga året innan Alexander Graham Bells uppfinning anlände till Sverige, skickar Stockholms borgare ännu bud till varann för att avtala möten eller också löper de runt och avlägger visiter för att uppehålla
kontakten med omvärlden - en tämligen omständlig och tidsödande procedur men länge nödvändig för den som ville bevara och utbygga sitt sociala nätverk. Längre fram i författarskapet har telefonen fått en central plats, inte bara som praktiskt kommunikationsmedel utan också som symbol för allsköns ödesdigra och erotiskt laddade relationer mellan människor. I Strindbergs sena dramatik från 1900-talets första decennium framstår telefonen inte sällan som ett ångestskapande hot eller som ett instrument för ondskefulla intriger. Dystert susande telefontrådar bär skrämmande budskap från Ödets makter.

Annons
Annons
Annons