Recension

Kammarmusik vol 1-5Max Reger - Kammarmusik vol 1-5

Under strecket
SvD
Publicerad
Annons

Hans vätskebehov var groteskt - tidvis åtta liter om dagen. Det gick bra så länge som han drack sitt citronvatten, värre var det under ungdomsåren då större delen var öl. Eller vin.
Det finns något oerhört, något oroande expansivt hos Max Reger. Hans lärare, musikteoretikern Hugo Riemann, menade att Reger antog formen av en renlärig konservatorieelev som berusade sig på Tristans trolldrycker. Verksam i skarven mellan wagnerianism och tonserier kunde Reger låta ett påtagligt arv från barocken sammansmälta med Beethovens klassicism och romantikens harmonik.
Det låter som Brahms kanske, men Reger är på alla sätt och vis mer, mer, mer. Ohöljt barock, extrem i de tonala svängarna, trogen de klassiska formerna men samtidigt otrogen jämvikten.

När Göteborgs-Postens gamle musikkritiker P-G Bergfors gav ut en Regerbiografi 1987 sörjde han över att skivbolagen varit så återhållsamma i utgivningen. Det är numera historia, även om det fortfarande är till Tyskland man i stort får vända sig. Schwann ger ut en Regeredition, pianoverken finns på Thorofon och CPO har ett flertal skivor med kammarverken. Flerfaldigt prisbelönt är en mycket stark serie med Mannheimer stråkkvartett: fem volymer har kommit på MDG, givetvis med samtliga stråkkvartetter men också stråktriorna och de båda pianokvartetterna.
Bland kvartetterna intar op 74 en särställning. Drygt femtio minuter lång med två av satserna på nära tjugo minuter vardera. D-mollkvartetten och de tre föregående verken tillhör Münchenperioden och därmed den tid då tonsättaren kallades ”den vilde Reger”. Vilt: en kromatik som aldrig slutar att vrida sig, häftiga utbrott och en fullkomligt yster idérikedom. Mannheimkvartetten är precis och överskådlig, just det som behövs för att ge rättvisa åt denna obändiga och fascinerande musik.

Annons

Mer från Startsidan

Annons
Annons