X
Annons
X
Recension

Träd Måttlöst lyckokollage blandar vilt och rått

Charlotta Öfverholm i ”Lucky” i trippeln ”Träd”.
Charlotta Öfverholm i ”Lucky” i trippeln ”Träd”. Foto: Håkan Larsson

Vägra anpassning – det skulle kunna vara underrubriken på ”Träd”, en danstrippel av kvinnliga koreografer med bred erfarenhet och vitt skilda uttryck. Filmade inslag är också en röd tråd, inte minst som Ulrika Wedins solo utgått på grund av sjukdom. I stället visas ”Ön”, ett videoverk i svartvitt där Wedin återvänt till sin födelseplats. Dansarens händer tecknar pregnanta former i en natur där vinden viner. Klipp och dubbleringar skapar rytm. Det är snyggt, men man hade gärna sett Wedin live – hon tillhör en skara minnesvärda lyriker från 1990-talets dansscen.

Siri Derkert var verkligen en kraft i rörelse – som konstnär, kvinna, debattör. Hennes progressiva anda syns bland annat på Östermalms t-banestation där hon blästrade i betong; linjerna bildar dansande, förvridna figurer med titlar som "Kvinnosaken, freds- och miljörörelsen". När nu Teresia Björk tolkar Derkerts liv via sin tid och sitt temperament är det en smått riskfylld idé – Derkert talar ju för sig själv. Så även bokstavligen i "Without name" där fragment av inspelade citat varvas med livemusikern Per Åhlunds experimentella ljudbild i bästa Fylkingen-anda. Det mullrar, ekar, andas och rasslar. Teresia Björks gestalt i storskjorta tecknar en kvinna mitt i skapandeprocessen, händerna sträcker sig förbi bordets och ljusrektangelns begränsningar. Hon vill söka lika ohämmat som armen hon svingar, värna sin egen blick, lyssna. Symboliskt öppnar hon en dörr mot den moderna staden utanför.

Charlotta Öfverholm i ”Lucky” i trippeln ”Träd”.

Foto: Håkan Larsson Bild 1 av 1
Annons
X
Annons
X
Annons
X
Annons
X