Perfect Guide

”Skulle älska att göra film om mitt skandinaviska arv”

Matt Damon brukar beskrivas som den mest alldagliga Hollywoodstjärnan. SPG träffar fyrbarnspappan och Oscarsvinnaren i Paris för ett snack om hans svenska arv, karriärmissar och fumliga slagsmål.

Kanske är Matt Damons starkaste skådespelarinsats den i det privata: som en alldeles vanlig kille. Han har lärt sig rollen väl – förfinat handslaget, leendet, sättet han talar, sättet han för sig – ingenstans skymtar den Oscarbelönade manusförfattaren till Will Hunting, ingenstans syns den prisbelönta skådespelaren i The talented Mr. Ripley.

Annons

Det är en alldaglighetens mästare som nu slår sig ner i ett hotellrum i Paris, lägger armarna i kors och försöker blinka bort jetlagen.

– Jag tror att man är en bättre skådespelare om färre människor vet vem man egentligen är. Samtidigt är jag inte en särskilt spännande kille, jag är en familjefar med fru och fyra barn, det händer inte mycket man kan skriva om.

Mullvadsfärgade chinos, matchande murarskjorta. En bred mobiltelefon som avtecknar sig i byxfickan. Trots att han tillhör de senaste 25 årens mest inflytelserika Hollywoodskådespelare framstår han mer som en amerikansk semesterpappa i Paris. Det är någon att smita över och låna en slagborr av, att stå bredvid och småprata med över en brinnande gasolgrill.

Och han har skapat sig ett rykte som föregår honom. Christian Bale beskriver honom som ”hygglig”, Barack Obama kallar honom ”Buddy”, George Clooney summerar honom helt kort som ”a great guy”.

– Jag gjorde en intervju hos Larry King inför The good shepherd där han beskrev huvudrollsinnehavarna. Robert DeNiro kallades ’intensiv, Angelina Jolie ’hänförande’ och jag var ’trevlig’, haha.

Kanske är det förmågan att reducera sig själv – ansiktslöst försvinna in i varje karaktär – som gjort det möjligt att gestalta roller från yrkesmördaren Jason Bourne till bedragaren Tom Ripley. New York Times kritiker Manohla Dargis skrev en hel essä om hemligheten bakom Matt Damons amerikanska grannpojksleende. Slutsatsen: ”det är ett leende som ibland tycks dölja något cyniskt, något skrämmande, något dödligt”.

Höst i Paris. Matt Damon är här för att tala om nya filmen Le Mans 66. Tillsammans med Christian Bale skildrar han det verklighetsbaserade dramat när Ford ställdes mot Ferrari i ett 24 timmars-lopp i Frankrike 1966. Vad som kunde blivit en film om varvande motorer, snabba däckbyten och voltande bilkarosser blev istället ett drama om vad som händer när människan ställs inför sin egen dödlighet.

– Människan är aldrig mer levande än när hon är nära döden, säger Matt Damon. Vi sätter oss i bilen trots att vi är medvetna om faran. Man gör det för att få känna sig vid liv. Samtidigt handlar det om mer än fart, det handlar om kontroll över det här monstret, den här besten, det är som att rida en jäkla drake.

Med filmer som The Bourne identity, The departed och Ocean’s eleven är vi vana att se Matt Damon i slagsmålsscener: parera slag med telefonkataloger, knocka motståndare med tekittlar. Så det var något alldeles nytt att se honom fumligt tumla runt på en gräsmatta med Christian Bale.

– Den slagsmålsscenen var en riktig befrielse! Vi brukar båda gå igenom månader av koreografi för att det ska vara övertygande och se ut som om vi kan slåss. Det var roligt att göra en scen där vi spelade två totalt okunniga personer som patetiskt rumlande runt på marken.

Filmteamet viskade i kulisserna.

– Jag hörde någon bakom filmmonitorn besviket säga: ’Jag kan inte tro att det där är Batman och Jason Bourne som slåss, vad hände med dem?’.

Matt Damon föddes i Cambridge, Massachusetts. Mamma – en fjärdedel svensk – arbetar som lärare på universitetet, pappa jobbar som finansman. Matt Damon studerade på Harvard innan han som 22-åring hoppade av för att flytta till Los Angeles med barndomsvännen Ben Affleck. Tillsammans skrev de Will Hunting (1997) och den följdes av roller i filmer som Rädda menige Ryan, The talented Mr. Ripley och The departed. En klassiker tackade han nej till: Avatar. Regissören James Cameron erbjöd honom tio procent av filmens vinst – 250 miljoner dollar.

– Jag var uppbokad och tvingades lämna pengarna på bordet. Men det svåraste var att tacka nej till att arbeta med James Cameron, han har bara gjort sex filmer och alla har blivit väldigt stora. Jag förstår att det antagligen var min enda chans att få jobba med honom.

Samtidigt som vänner fallit offer för kändisskapet – Ben Affleck har kämpat med alkoholism, Heath Ledger dog av en överdos och Robin Williams tog sitt liv 2014 – har Matt Damon klarat sig väl. Han tackar sin stabila barndom.

– När en vän begått självmord är det som om han befunnit sig i ett brinnande hus och inte kunnat ta sig ut, berättar Matt Damon för The Guardian. Jag hoppas att Robin Williams död kan leda till en bredare diskussion kring mental ohälsa. Om en så otroligt talangfull och fin människa lider av det kan det kanske ge andra människor mod att öppna upp om det.

För Matt Damon har skådespeleriet varit ett sätt att blottlägga alla de mänskliga erfarenheter vi inte kan dela – som när man grälar med sin partner, gråter i duschen eller nattar barnen.

– Film är det enda sättet vi människor kan dela den sortens privata upplevelser, sådana som vi alla haft, men som ingen utomstående får se. De här intima ögonblicken kan vi återskapa som skådespelare. Där bidrar filmen och scenen med något väldigt grundläggande och mänskligt.

Foto: Tillsammans med hustrun Luciana på USA-premiären av nya bilfilmen Les mans 66, där han spelar mot Christian Bale.

2003, under en utekväll i Miami – där Matt Damon var för en filminspelning – träffade han sin fru Luciana Barroso. Hon var ensamstående med en dotter och arbetade som bartender, de förälskade sig, skaffade tre döttrar. Idag lever familjen – Matt adopterade Lucianas dotter Alexia – ett stilla lyxliv i Los Angeles och köpte i fjol dessutom en trippeletagevåning i Brooklyn Heights för 165 miljoner. Där har de utsikt över Hudsonfloden och Brooklynbron. Skulle han vilja utforska sin svenska härkomst?

– Jag skulle älska att göra en film om mitt skandinaviska arv. Jag har fortfarande inte varit i Sverige, men jag filmade Downsizing i Norge med Rolf Lassgård och det var otroligt. Jag skulle gärna utforska var jag kommer ifrån, vem jag faktiskt är.

Foto: Armando Gallo / TT, alamy m fl.

Till Toppen