Foto: Pierre Björk
Perfect Guide

Mats Qviberg: ”Jag är vassare än Stenbeck”

Efter gatloppet i samband med HQ-kraschen hade man förväntat sig att Mats Qviberg skulle hata journalister. I stället är han nybliven ägare av Metro. "Om jag är ute efter revansch? Kanske undermedvetet", säger han.

Mats Qviberg möter mig med en höjd armbåge i investmentbolaget Öresunds kontor på Norrlandsgatan i Stockholm.

Annons
X

– Jag är dunderförkyld. Vi får hälsa så här, säger han med hes röst.

Vi gnuggar varandras armbågar vänskapligt och Mats Qviberg förklarar att han haft två snuviga barnbarn i sängen med förutsägbart resultat.

Han är prydligt klädd, med ögon som plirar bakom designbågarna och det går att ana en lätt solbränna efter en sportlovsvecka i Åre där familjen Qviberg har en lägenhet.

Kontoret gör ett ganska modest intryck. Gula väggar, lite konst, aningen för många affärstidningar på ett soffbord. Inget fancy, bara det mest nödvändiga.

– Vi är inte så många, totalt fyra anställda. Det tar inte så förfärligt lång tid att sköta Öresund. Själv kostar jag ingenting. Jag är bolagets billigaste resurs, säger han.

Det är inte riktigt sant. Som ordförande i Öresund, ett bolag som förvaltar en aktieportfölj värd närmare sex miljarder kronor, får Mats Qviberg ett arvode på 240 000 kronor per år.

– 20 000 kronor i månaden. Det tror jag att jag gör skäl för.

Miljardären Mats Qvibergs förmåga att hitta aktier med potential, göra blixtsnabba affärer och skapa värden genom att stycka och renodla företag gjorde honom legendarisk under 1980– och 1990-talen. Framgångssagan fick ett kvalfyllt och brutalt slut i och med likvidationen av livsverket HQ Bank, som senare fusionerades med Carnegie.

Kraschen kastar fortfarande en skugga över Mats Qviberg i form av ett civilmål mot honom och ett antal andra ansvariga i gamla HQ Bank. Processen pågår fram till slutet av juni och skadeståndskraven är nu närmare fyra miljarder kronor. En summa som skulle förvandla de flesta till nervösa nagelbitare. Men Mats Qviberg är förvånansvärt avslappnad och förklarar att det hela mest är ett oblygt försök att komma åt hans och de övrigas pengar. Han verkar helt säker på att frias. Mer upprörd är han över det allmänna slöseriet.

– Att driva ett civilmål i 100 dagar, hur mycket kostar inte det samhället?

Handlar din mediesatsning om att ge igen på alla ovänner?

– Nej, faktiskt inte. Jag gör det för att tjäna pengar och ha roligt. Det är inte jag som sköter Realtid eller Metro, det gör ledningarna i företagen. Men det är klart att jag kommer vara väldigt transparent gentemot dem. Jag ger hellre intervjuer till Realtid och Metro än till Dagens Industri och SvD. Det finns ett stort intresse för mig, jag märker det på mitt Twitterkonto. Jag har 17 000 följare.

Jag har alltid varit underskattad. Det är en stor tillgång.

Mats Qvibergs kärlek till medier, publicitet och rubriker är välkänd. Han älskar slagkraftiga formuleringar, har en rapp humor och är förhållandevis orädd att delge sina uppfattningar offentligt. Ändå mottogs nyheten att han ger sig in i den krisande tidningsbranschen med viss förvåning av medieanalytiker. Med sin nya vapendragare, norrmannen Christen Ager-Hanssen, har han via Custos köpt 25 procent i affärssajten Realtid och tagit över gratistidningen Metro. Metro, Jan Stenbecks forna flaggskepp, har länge seglat med kraftig slagsida. Å andra sidan har Mats Qviberg gång på gång gett sig in i mogna branscher och hittat värden som andra har missat.

– När jag blev största aktieägare i Bilia skrattade folk mig rakt i ansiktet. I dag är företaget värt 12 miljarder och säljer 100 000 bilar varje år. Jag har alltid varit underskattad. Det är en stor tillgång, säger han.

undefined
Foto: Pierre Björk

Varför kommer ni lyckas med Metro?

– Vi tänker annorlunda. Det finns intressanta delar i förvärvet. Metro Mode, Metro Jobb och Studentkortet går att utveckla. Tidningen Metro blöder fortfarande. Jag hoppas att den ska överleva, men det är en öppen fråga.

Är det digitalt ni ska satsa?

– Lyckas man inte där kommer man garanterat att misslyckas. Christen Ager-Hanssen och jag är vassare ägare än Hjörne, Bonnier och Stenbeck har varit. Vi älskar de här företagen och kommer göra vårt yttersta för att lyckas. Både Christen och jag tänker utanför boxen hela tiden.

Ge mig ett exempel.

– Vi gick precis in i (musikmanagern) Ash Pournouris nya digitala talangtävling Self Made. Där ska Metro vara mediepartner. Det är väl verkligen att tänka utanför boxen.

Fanns det andra spekulanter på Metro?

– Det fanns det säkert. Jag tror ingen spekulant var intresserade av Metro utan snarare av Studentkortet, Metro Mode och Metro Jobb. Delarna är mycket mer värdefulla än de 50 miljoner som vi betalade. Men Kinnevik ville ha en paketlösning. De har kvar Metros varumärke i Syd- och Nordamerika. Vi måste sköta varumärket tillsammans med dem.

Har du varit på redaktionen och hälsat på?

– Nej. Men Christen har varit där. Han är ordförande i Metro.

Borde du inte ställa dig på ett skrivbord och dra dina visioner för medarbetarna? Det är en gammal fin tradition.

– Det tycker jag vore fel. Men om de ska ha en fest någon gång så kanske de bjuder mig.

Tänker du delta i det redaktionella arbetet?

– Nej, men jag kan bidra med idéer. Jag är trots allt en kunnig och erfaren tidningsläsare.

Jag åker tunnelbana regelbundet, påfallande ofta är tidningarna borta. Bra eller dåligt tecken?

– Hm, jag kan inte frågan … vänta … där är Christen! Jag kollar med honom.

Mats Qviberg springer ut ur det inglasade konferensrummet och hejdar Christen Ager-Hanssen som forsar fram genom korridoren likt Groucho Marx. De diskuterar en stund och Qviberg är strax tillbaka.

– Den senaste månaden har faktiskt Metro tagit fart både i print och digitalt så tidningen är nog slut. Men vi kanske bara har en smekmånad. Tiden får visa.

Hur sitt ditt medieimperium ut om fem år?

– Det är mycket till salu där ute så det är inte omöjligt att vi fortsätter expandera. Det är ingen mening att göra femårsplaner som Stalin. Vi tar en dag i taget.

Hur skulle en expansion se ut?

– Vi har inga tankar på att stanna vid Skandinavien. Vi tittar gärna på Storbritannien, det finns mycket till salu där också.

Hellre förvärv i London än i Stockholm?

– Jag vill inte begränsa mig. Även Göteborg och Malmö är stora städer.

Vad sa din fru Eva när du kom hem och hade köpt en tidning?

– Hon är van att jag gör crazy grejer. Det här är inte ens topp 100. Vi har äktenskapsförord sedan 25 år så hon har minst lika mycket pengar som jag, kanske mer.

Barnen måste ha varit galna. Det är deras arv du bränner.

– De har så de klarar sig. Min dotter Anna har jobbat med media och var sunt skeptisk. Jag frågade Eva och Anna om de ville vara med, men de sa: "det där får du göra själv."

Var din son Johan Qviberg, känd techinvesterare, inblandad i affären?

– Nej.

Vad tycker han om Metro?

– Jag har inte frågat. Egna pengar, egna ben. Han får göra vad han vill med sina pengar.

Finns det ett drag av revanschism i köpet av en tidning?

– Undermedvetet kan det finnas det. Men jag är i grunden så fruktansvärt bra på att lägga saker bakom mig. Jag grottar inte ned mig i vad som hände 2010, säger han.

På väg ut från kontoret fastnar vi vid en glödande oljemålning av konstnären Carl Kylberg (1878–1952).

– Den är sensationellt fin, säger han drömmande. En av våra främsta kolorister. Gillar du Kylberg?

Känner faktiskt inte till honom.

– Det borde du göra, säger Qviberg. Om du är allmänbildad.

Jag får gå hem och läsa på. Det gnuggar vi armbågarna på.

Till Toppen