Recension

Hidros 3Mats Gustafsson/Sonic Youth with friends - Hidros 3

Under strecket
Publicerad
Annons

Saxofonisten Mats Gustafssons ”Hidros 3” är ett djärvt experiment. Med ett grafiskt partitur styr han upp såväl sig själv som nio andra vilda musikaliska själar, däribland medlemmarna i rockgruppen Sonic Youth, där Steve Shelley bytt ut trummorna mot gitarr, Kim Gordon ”bara” använder rösten och Jim O‘Rourke står bakom mixerbordet. Inspelningen gjordes på Konstmuseet i Ystad under Kulturbro-arrangemanget år 2000 där musikerna, förutom solisterna Mats Gustafsson, Kim Gordon, Lindha Kallerdahl med processad röst och Jim O‘Rourke, satt i enskilda rum med instrument, partitur och klocka.

Att gitarrerna får stort utrymme är inte att förundras över när Sonic Youth är med, dessutom tillkommer David Stackenäs och Loren Connors. Betecknande är ändå att ingen av solisterna är gitarrist. Att säga att gitarrerna är en fond för solisterna leder dock fel, de slår igenom, ordentligt – vinglande stötvist disharmoniska, som ljudväggar, som långa toner, som dronelika ljudbyggen, som korta snärtiga tonföljder. Slående är ändå den disciplin som råder, symbolerna i partituret tolkas förhållandevis lika, medan tidsrymderna styrs av klockorna.
Gustafsson själv har en ganska tillbakadragen roll. Men väl där märks han. Spelet på kontrabassaxofon växer till ett eget levande väsen som vibrerar i sin dovhet och växlar mellan frustanden, skrik och svaga muttranden. Även Lindha Kallerdahl övertygar med sin elektroniskt färgade röst.

Annons

Mer från Startsidan

Annons
Annons