Annons

Fredrik Svenaeus:Mätmetoden som kom in i psykoterapin

I dag presenterar socialstyrelsen sina mycket omdiskuterade riktlinjer för behandling av depression och ångest, byggda på så kallad evidensbasering. Men kan en metod som använts för att testa läkemedel också mäta effekten av mänskliga möten?

Under strecket
Publicerad

Evidensbaseringsvågen går över världen. Som en uppbygglig utrensning av ineffektivitet och fördomar i vetenskapens tecken enligt vissa. Mer som en tsunami enligt andra. Vad är egentligen evidensbasering och vilka verksamheter kan man evidensbasera? Vad händer när man gör det? I en nyutkommen antologi från Senter for profesjonsstudier i Oslo tar sig ett antal forskare an dessa frågor: Evidensbasert profesjonsutøvelse i redaktion av Harald Grimen och Lars Inge Terum (Abstrakt forlag, 227 sidor). Boken är föredömlig i sin ambition att ge såväl en historia som en samtida kritisk betraktelse av evidensbaseringsrörelsen, särskilt i Norge, Danmark och Sverige.

Evidensbaseringsrörelsen startade inom medicinen och det är där man kan hitta mönstret för hur man finner evidens för en åtgärd: genom experimentella studier som jämför interventionen med placebo, det vill säga att inte göra någonting alls. Evidensbasering föregår idag inte bara inom medicinen utan i en mängd andra yrken som har till uppgift att hjälpa människor. Framförallt handlar det om verksamheter som är knutna till välfärdsstaten och som därför betalas av tredje man, det vill säga det finns en offentlig beställare som har intresse av att verksamheten är kvalitetssäkrad och kostnads- effektiv, som det heter på new public management (NPM)-språk.

Annons
Annons
Annons