Poeten på Gillstugan skördar frukten av Allchymien, tuschlaverad pennteckning av Ehrensvärd 1795.
Poeten på Gillstugan skördar frukten av Allchymien, tuschlaverad pennteckning av Ehrensvärd 1795. Foto: UUB/Alvin

Mat, öl och sex – Bellman inpå skinnet

Carl Michael Bellman fann sin röst genom utsvävningar i huvudstaden. Här möter vi den unge singer-songwritern när han som utblottad 24-åring tvingades flytta hem till mamma och pappa.

Publicerad

Baler och maskerader bidrog till Bellmans fördärv, har det påståtts. De gjorde säkert sitt till. Han vande sig vid att leva över sina tillgångar.

I januari 1763 återupptogs maskeradbalerna på Bollhuset efter att ha varit förbjudna några år. Officeren Clas Julius Ekeblad – två år yngre än Bellman – skrev i sin dagbok att balen var rikligt besökt, men att maskerna var bättre än konversationen, eftersom svenskarna inte var vana att förklä sig och inte heller förmådde samtala på ett elegant sätt. Tanken är väl att svenskarna var lite för bonniga för att leva upp till maskeradens krav. Både Ekeblad och Fredrik Sparre, som också skrev dagbok, såg Bollhusbalerna som utmärkta tillfällen till kurtis. Redan i januari skrev Johan Elers en dikt om maskeraderna, som liksom Bellmans ”Månan” utspelar sig i en dröm. Kanske var detta för att dikten bland annat skildrade hur maskeraddeltagare bröt mot heteronormativiteten: