Annons

Många missbedömer sitt minne

Minnet är gott långt upp i ålderdomen, visar forskningen som pågått sedan 1988 för att se hur minnet förändras med åren.

Under strecket
Publicerad

Kerstin Vinter, 71 år: – Jag är i den åldern då namn börjar försvinna, till exempel på kända personer. Men jag brukar komma ihåg händelser och platser vi har varit på. Lennart Olsson, 78 år: – Jag har svårt att komma ihåg! Kerstin har bra minne, hon minns mer än jag.

Foto: THERESE JAHNSON

Pontus Wallin, 19 år: – Jag är bra på att minnas sånt jag tycker om, som bra låttexter. Om jag pluggar något jag verkligen är intresserad av, hälsa till exempel, så kommer jag ihåg det. – Sånt jag absolut inte är intresserad av kommer jag inte ihåg, som religion och kulturhistoria i skolan. Nutida konst fastnar inte nånstans. Hanna Bäckström, 18 år: – Jag minns låttexter och annat jag är intresserad av, som skor. Skohistoria är jag bra på, vad som var trendigt för länge sedan. Jag vet var en speciell sneaker kommer ifrån, vem som har gjort den och vem som började använda den. – Jag kan ha svårt att komma ihåg att städa rummet, jag förtränger gärna saker som jag inte orkar göra. Och när jag sitter och läser en text i skolan så skulle det vara skönt att komma ihåg vad man har läst efter en eller två gånger. Men jag måste läsa typ tio gånger innan jag kommer ihåg vad jag har läst.

Foto: THERESE JAHNSON

Matheus, 46 år: – Jag är bra på att komma ihåg siffror som telefonnummer och portkoder. Men nu har man blivit latare när man har telefonnumren i mobilen. Där­emot är jag dålig på att minnas platser. När jag kör bil kan jag ha svårt att hitta till en plats igen.

Foto: THERESE JAHNSON

Elfriede König, 78 år: – Jag kommer ihåg barnbarnens födelse­dagar och när det gäller kärlek kommer jag ihåg väldigt mycket. På äldre dagar har alla barnsånger jag sjöng i Tyskland kommit fram. Men ibland undrar jag var jag har lagt mina nycklar och mobilen.

Foto: THERESE JAHNSON

Mia Nettum, 39 år: – Mina två barns födelser, det minnet sitter bra. Jag försöker att inte komma ihåg dåliga händelser och sådant man tyckt varit lite tråkigt. Men det skulle vara roligt att komma ihåg mer från när jag var yngre. Ibland skulle man vilja vara tillbaka i barndomen

Pernilla Zernell, 59 år: – Jag är väldigt bra på att känna igen utseenden och kroppar. Jag tror att jag får det genom mina händer, jag är massageterapeut. – Mitt närminne är nog ganska bra. I röran hemma vet jag alltid var saker vi letar efter ligger. Staffan Zernell, 58 år: – Jag kommer ihåg platser och väderstreck, till exempel var hotellet jag bor på ligger. Och siffror. Men jag är omöjlig på att komma ihåg namn. Om jag sitter på en middag och någon presenterar sig som Ylva, så minns jag det inte strax efter.

– Det finns ett stort intresse hos folk för hur det egna minnet fungerar. Många medelålders personer är väldigt ängsliga för att de har en begynnande demens. När de ringer och talar om sina bekymmer spelar det ingen roll att jag säger att det är mycket sällsynt att någon blir dement före 65 år, de vill testas ändå, säger Lars-Göran Nilsson, professor i psykologi vid Stockholms universitet.

Som projektledare för Betula, en longitudinell studie av åldrande, minne och demens, har han suttit i många intervjuer och uppföljningssamtal och pratat minne med försöksdeltagare.

Annons
Annons
Annons