X
Annons
X
Recension

This is England Mästerverk om England

Thomas Turgoose får ge liv åt Shane Meadows i den självbiografiska berättelsen This is England.

England, sommaren 1983. 12-årige Shaun (Turgoose) har förlorat sin far i Falklandskriget och lever med sin mamma i en håla full av gråa betonghus. Han mobbas i skolan när han på sista skoldagen dyker upp i utsvängda byxor och stickad tröja med ekorrmönster. Resten av skolgården är ett myller av ska-pojkarnas svarta kostymer och new wave-flickornas hår. På vägen hem träffar han några skinheads i en gångtunnel och gängets ledare Woody (Gilgun) tar Shaun under sina vingar. För gänget handlar allt om stil och musik – de bär Fred Perry-tröjor, Ben Sherman-skjortor, Dr Martens-skor och perfekt uppvikta jeans. De lyssnar på ska och reggae och väggarna i deras pojkrum är täckta med omslag från vinylsinglar. Tillvaron går ut på att ha kul och det finns inga ideologier med i bilden.

Men så dyker Woodys kompis Combo (Graham) upp efter ett fängelsestraff, med nya idéer om ett hotat England i bakfickan. Det delar genast upp gänget – på ett slugt vis utmanövrerar han Woody, medan Shaun i Combo ser en fadersgestalt. Han är smart, mani­pulerande och psykotisk. Och trots att Combo själv talar mot kriget – England skall skydda sig mot ”pakis”, inte kriga i Argentina – så är hans labilitet och dyrkandet av politiskt våld del av en poäng som Meadows gjorde redan i sin förra film Dead Man‘s Shoes: en nation som för krig på främmande strand får alltid kriget tillbaka, i en eller annan form.

Annons
X
Annons
X
Annons
X
Annons
X