Recension

Guldåldern. Drömmar om röda gemak, del 1Mästerverk från Kinas kejsartid

Det litterära verk som de flesta kineser uppger har påverkat deras liv mest har kommit ut med sin första del i svensk språkdräkt. Den som låter sig sköljas med av turerna i detta allkonstverk får rik avkastning, skriver Erik Löfvendahl.

Under strecket
Publicerad
Annons

Inom västerländsk litteraturforskning är den homeriska frågan klassisk: Vem var Homeros? Är det namnet på en person eller ett samlingsnamn för flera diktare? Om han nu har existerat, är ”Iliaden” och ”Odyséen” genuina skapelser av honom eller har han ”bara” sammanställt redan befintliga historier?
Liknande frågar dryftas inom den så kallade ”rödforskningen” i Kina (som pågått sedan början av 1800-talet), där man ägnat sig åt författaren Cao Xueqin (död 1763) och hans kolossala verk om kejsartidens Kina, Drömmar om röda gemak. Förlaget Atlantis har beslutat sig för att ge ut denna klassiker i svensk språkdräkt, att sålunda täppa till en lucka i vårt alltför västerländskt orienterade vetande; det första av fem band heter Guldåldern och är översatt av Pär Bergman som också skrivit förord och en uttömmande och grundlärd inledning.

Enligt Bergman handlar inte ”rödforskningen” enbart om upphovsmannens identitet, utan också om huruvida det 120 kapitel långa manuskriptet är författat av en och samma person. De första 80 kapitlen skiljer sig i flera avseenden från de avslutande 40. Det förekommer språkliga oegentligheter som har med sydmandarin att göra, en kinesisk dialekt som inte borde vålla Cao Xueqin några problem då han enligt traditionen växte upp i ”södern”.

Annons
Annons
Annons