Annons

De förlorade barnen – ett arkivMästerligt skrivet om Mexikos förlorade barn

Valeria Luiselli, född 1983 i Mexico City och sedan flera år bosatt i New York, introducerades på svenska för några år sedan med litterära succén ”De tyngdlösa”.
Valeria Luiselli, född 1983 i Mexico City och sedan flera år bosatt i New York, introducerades på svenska för några år sedan med litterära succén ”De tyngdlösa”. Foto: Diego Berruecos

I ”De förlorade barnen – ett arkiv” berättar kritikerhyllade Valeria Luiselli både om ensamkommande flyktingbarn från Mexiko och en familjs sönderfall. Det är en oerhört ambitiös, snillrik och mångbottnad roman.

Under strecket
Publicerad

Vad kan man egentligen berätta? Eller – hur kan man skriva sant om det som går bortom de direkta egna erfarenheterna? Huvudpersonen i Valeria Luisellis nya roman ”De förlorade barnen – ett arkiv” ska spela in en radiodokumentär. Tillsammans med sin man, som arbetar som ett slags ljudkonstnär, och deras två barn ger hon sig av på en bilresa från New York, söderut mot Arizona.

Hon ska berätta om de många ensamkommande barnen som tagit sig över gränsen. De som flytt extrema förhållanden i sina hemländer för att mötas av våldet i USA, interneringsläger i stället för att få förenas med sina anhöriga. Hon hjälper också en kvinna att söka efter sina två minderåriga döttrar, som försvunnit på den livsfarliga vägen från Mexiko. Inledningsvis skriver texten sig rakt in i autofiktionens atmosfär. En stark jagröst, som rör sig från att återge vardagliga och intima iakttagelser av sitt familjeliv, till att rannsaka sin yrkesmässiga trovärdighet. 

Annons
Annons
Annons