X
Annons
X
Recension

Den lilla hästen Mästerligt om Snorres skrivkramp

Det är egentligen sällan man möter tiden som aktiv medspelare i en text. Kanske är tiden ingenting som skalden och biskopen Frans Michael Franzén en gång kom fram till. Eller också är tiden ett gåtfullt element som man gör klokast i att inte låtsas om. Hejda tiden kan man inte men man behöver inte erkänna den!
Norrmannen Thorvald Steen har en gedigen utgivning bakom sig, en rad diktsamlingar, novellsamlingar och romaner. Internationellt känd har han blivit genom sina historiska romaner, bland andra ”Konstantinopel” från 2000 i Staffan Söderbloms översättning, som handlar om norska kungens pilgrimsfärd till Jerusalem år 1108. Steen lyckas förena djup faktakunskap med en tidlös öppen stil, som får händelser och miljöer att verka självklara, nära läsarens egen tid.
Den nya romanen med den lekfulla titeln Den lilla hästen har ett luftigt, ljusblått omslag. En svart häst med ben nästan självlysande av kraft sätter iväg över
ett vitt fält som gränsar mot en rand av havet och en ljus himmel. Den lilla hästen bär det stolta namnet Sleipner. Det är ett av höstens vackraste bokomslag, gjort av Pelle Asplund.

En berättelse om ett mord har sin andhämtning. En dom har fallit. Den som ska dödas är Snorre Sturlasson, en av sin tids mest kända och respekterade skalder, berömd för sin "Heimskringla", som är isländska och betyder "Jordens krets". Ett historiskt verk, en samling norska kungasagor. Han har också skrivit "Snorres Edda" och var vid tiden för sin död, 22 september 1241, i färd med att försöka skriva sin självbiografi, sagan om sitt liv.
Varningar, skuggor bakom stenar, främmande hästar, gräs som är varmt efter hemliga sammansvärjningar, en åldrande kropp och en häst, den lilla kloka Sleipner som skyggar och konstrar gör Sturlassons sista dagar på jorden till ett helvete. Han får inte ro att skriva, de meningar han prövar i sin ensamhet faller platta till marken, den varma bassängen som han kommer till genom en underjordisk gång, som bara han och prästen känner till, kan inte trösta honom och mjuka upp hans hårda nervsträngar.

Annons
X
Annons
X
Annons
X
Annons
X