X
Annons
X

Mästerligt om en nästan lycklig dag i Gulag

När Alexander Solzjenitsyns korta roman En dag i Ivan Denisovitjs liv publicerades i Sovjetunionen 1962 - Rolf Berners svenska översättning kom redan året efter - väckte den omedelbart ett enormt intresse. Ty här berättade en författare som själv hade smärtsam erfarenhet av den sovjetiska ”rättvisan” nästan chockartat öppet om en fånges liv i Gulag, det väldiga lägersystem som han senare grundligt skulle dokumentera. Den marxistiske filosofen György Lukács, emellanåt en ganska intressant litteraturforskare och -teoretiker men också en servil kommunistisk lakej och dogmatiker, hyllade boken som en ny sorts realism, med, som jag minns, rätt skruvade argument som mest av allt gick ut på att få in Solzjenitsyn i sin omhuldade realismteori. Frågan är emellertid om Lukács och andra kommunister skulle ha lovordat romanen om inte Chrustjov och därmed (då) partiet gjort det. Den sovjetiske ledaren såg Solzjenitsyns berättelse som ett led i sin måttliga reformplan - ”tövädret” - och som en del av uppgörelsen med
Stalins förbrytelser och de ”misstag” som begåtts.

I min ungdom läste jag ”En dag i Ivan Denisovitjs liv” med viss likgiltighet, måste jag erkänna. Inte för att stoffet var ointressant (men för all del, jag var tämligen röd på den tiden, och i mina kretsar försvarades Stalin), utan för att jag hade börjat snöa in på de mest avancerade modernistiska skapelserna, med Joyce i spetsen.
Men jag läste om boken för en femton år sedan och nu på nytt. Och har jag inte insett det förr så är det sannerligen dags - vilket mästerverk är inte denna debutroman! Inte för att den är formellt nyskapande, även om formen inte är ointressant. Här finns till exempel en traditionell allvetande berättare som går ut och in ur människors medvetanden.
Nej, det som slår mig är i stället, fast jag inte är ryskkunnig, tonfallet. Solzjenitsyn, vilken som bekant snart skulle bli en nagel i ögat på de sovjetiska makthavarna, liksom talar blitt till läsaren, återhållsamt, nästan milt och ömsint, nästan som om han skildrar ung och spröd
förälskelse. Fast i detta blida - och det gör texten så mycket mer verkningsfull - glöder som undertext en helig vrede över detta sataniska system, en vrede som visar sig emellanåt som små subtila ironier.

Annons
X
Annons
X
Annons
X
Annons
X