Annons
Recension

Andra rikenMästerlig skildrare av det flyktiga

URVALSVOLYM. Gérard de Nerval var en av de första som objektivt, nästan kliniskt kunde skildra drömmar och mentala gränstillstånd. Han var en romantisk främling i tillvaron, fast med journalistens ­precisa penna, skriver Carl-Johan Malmberg.

Under strecket
Publicerad

Man ser honom på ett sepiafärgat ateljéfotografi från januari 1855, en liten rund gubbe med sorgsen blick som verkar närma sig de sjuttio: den franske poeten
Gérard
de Nerval. I själva verket var han bara 46 år när bilden togs, samma ålder som Oscar Wilde när han dog. Nerval skulle heller inte bli äldre; bara några dagar efter sitt besök hos fotografen, den berömde Nadar, tog han sitt liv. Det sägs då och då att han hängde sig i en lyktstolpe men det var i ett järngaller; felaktigheten kommer sig av att det skedde på Rue de la Vieille Lanterne, Gamla lyktans gata. Den oansenliga gränden finns inte längre kvar, den försvann vid Haussmans omdaning av Paris några år senare.

Man kan tycka att utplåningen av platsen för poetens död är i sin ordning: Nerval är försvinnandets poet. I sina prosaberättelser och sin poesi skriver han om det flyktigaste av allt: minnena, dagdrömmarna och fantasierna, men också om urmodiga visor och bortglömda sagor, varietéföreställningar som ingen längre minns, resesouvenirer, vykort och krimskrams – allt detta livets trivia som uppväcker känslor och minnen just genom sin oansenlighet och vaghet.

Annons
Annons
Annons