Carl-Johan Malmberg:Mästarinnor i skuggan av Virginia Woolf

På 1900-talet var det framför allt kvinnliga författare som formulerade vad det är att vara människa. I den första av tre artiklar om den anglosaxiska romansfärens främsta författarinnor skriver Carl-Johan Malmberg om Rosamond Lehmanns förtrollande prosa.

Under strecket
Publicerad
Annons

Under flera år har jag läst engelska, kvinnliga romanförfattare från 1900-talet. Jag har gjort det vällustigt och glupskt, som så ofta med den läsning vi inte själva väljer utan som väljer oss. Alltmer har jag övertygats om att under förra seklet och åtminstone i den anglosaxiska romansfären är det kvinnorna som formulerar vad det är att vara människa. Det är de som förmår skildra samspelen mellan individer, vad som rör sig i deras inre, allt detta svårfångade och subtila, känslosvängningarna, osäkerheterna och förhoppningarna, men också passionerna, rivaliteterna, de (själv)destruktiva grymheterna. Kvinnorna går på djupet. De förmår teckna komplicerade personer och gestalta komplicerade relationer. Den ofta lågmälda tonen, hos flera av dem en litterär stil som till skillnad från många manliga författare inte omedelbart säger ”se, så märkligt jag skriver!” har gjort att de inte värderats efter förtjänst. Så är det fortfarande, trots ett par decenniers feminism inom kritik och forskning.

Annons

Mer från Startsidan

Annons
Annons