Annons

Eva Johansson:Mästare på minnesvärda slutrader

Trots att Mavis Gallant ofta jämförs med Nobelpristagaren Alice Munro förblev hon något av en väl bevarad hemlighet. Den kanadensiska författaren som nyligen dog hade en träffsäker känsla för mänskliga drivkrafter och tillkortakommanden.

Under strecket
Uppdaterad
Publicerad

Mavis Gallant, 1922–2014.

Foto: FOTO: PAUL COOPER/REX

Mavis Gallant, 1922–2014.

Foto: FOTO: PAUL COOPER/REX
Mavis Gallant, 1922–2014.
Mavis Gallant, 1922–2014. Foto: FOTO: PAUL COOPER/REX

**I mitten av 70-talet **skrev Mavis Gallant en serie noveller som alla har samma huvudperson, Linnet Muir, en lätt maskerad version av henne själv. Dessa löst sammanlänkade berättelser är det närmaste en självbiografi hon någonsin kom att skriva, och utgör en fiktiv skildring av författarens barndom och uppväxt i Montreal. Hon skriver om barnets ”immunitet mot hyckleri och förställning”, dess förmåga att intuitivt uppfatta det outsagda i en situation och avläsa underströmmar av kärlek, hat och åtrå, även om barnet ännu inte kan sätta ord på det. Gallant tycks ha behållit den där immuniteten och intuitionen även som vuxen, om det vittnar hela hennes författarskap. Som hon skriver i förordet till volymen ”The collected stories” från 1996: ”Kanske är en författare i själva verket ett förklätt barn.”

Annons
Annons
Annons