Annons

Pelle Snickars:Masskulturen inte så olika i Sovjet och väst

Stalin och Gulag dominerar av naturliga skäl minnet av Sovjetunionen. Men att historien inte är svartvit påvisas i två nya böcker om de mer progressiva sidorna i det sovjetiska samhället, vilka medförde kvinnlig frigörelse och en konsumtionskultur som ibland låg steget före väst.

Under strecket
Publicerad

Sovjetunionens historia har på olika sätt varit framträdande i svenska medier under det senaste halvåret. Den har beskrivits och debatterats med utgångspunkt i såväl partiledares syn på kommunismen, som i journalistiska memoarer om Solzjenitsyn eller biografier över den röde tsaren Stalin och hans hov. Få kulturellt orienterade mediekonsumenter torde därtill ha missat uppmärksamheten kring Anne Applebaums mästerliga skildring av de sovjetiska fånglägrens historia. Hennes bok ”Gulag” har hyllats av en enig kritikerkår. Tveklöst utgör den en viktig insats för att sprida kunskap om Gulagarkipelagen - inte minst genom den mediala uppmärksamhet som bokprojektet med alla dess 25 översättningar givit upphov till.
Men det finns också en annan sida av Sovjetunionens historia som tenderar att glömmas bort i den ständiga mediala fokuseringen på Stalin och Gulag. Den har att göra med dubbelheten i det moderna projektet. All medierapportering måste naturligtvis generalisera, men medieringen av förflutenhetens CCCP
har faktiskt varit väl enkelspårig. Svartvita och dagspolitiskt gångbara förklaringsmodeller har ersatt mer vaga historiska beskrivningar av det unga Sovjet. Att framföra historiska hypoteser om den sovjetiska politiska kulturen som stadd i förändring eller fluktuerande, ibland till och med motsägelsefull som Katerina Clarks idéer om CCCP som ett kulturellt ekosystem, har rönt minimal uppmärksamhet. Detta trots att den typ av historisk forskning som intresserar sig mindre för det sovjetiska 1900-talets händelsehistoria och mer för dess kulturhistoria, idogt ansträngt sig för att peka ut likheterna, snarare än skillnaderna, mellan moderniteten i öst och den i väst.

Annons

Mellankrigstidens fascination inför Sovjet - ”the mystique of the Soviet Union” - är kanske svår att förstå i dag med facit i hand. Med muren föll inte bara kommunismen ihop, förståelsen av det förflutna krackelerade också. I 1920-talets politiska föreställningsvärld utgjorde dock Sovjetunionens samhällssystem en reell politisk utmaning. De
mer progressiva sidorna av CCCP har dock numer glömts bort, till exempel att revolutionen öppnade hisnande nya perspektiv i förhållandet mellan könen och frigjorde ryska kvinnor i en omfattning helt otänkbar i väst - den ”sexuella bolsjevismen” hotade mannens traditionella auktoritet. Kommunismen föreföll också åren efter börskraschen 1929 att vara den enda vägens politik för att tackla de moderna samhällenas ekonomiska svårigheter. ”Det kan inte betraktas som en tillfällighet”, påtalade Stalin 1934 apropå depressionen i väst, ”att det land där marxismen har triumferat nu är det enda land som inte upplever några kriser eller arbetslöshet, medan kris och arbetslöshet under fyra år varit förhärskande i alla andra länder, inklusive de fascistiska.”
Som en statsbildning präglad av moderniteten bör Sovjetunionen därför inte, lika lite som Nazityskland, förstås som en bestialisk anomali. Få historiker reducerar nazismen till Hitler på det sätt som ganska ofta sker beträffande det tidiga Sovjet och Stalin, och
den historiskt-mediala förståelsen av det nazityska samhället framstår också som mer nyanserad än (den västerländska) bilden av CCCP. Faktum är att Sovjetunionens samhällsomvandling efter 1917 kännetecknas av modernt bekanta begrepp som reformeringsiver och industriell effektivitet, hygien och inpräntandet av nya kulturella normer. Utifrån ett sådant perspektiv är det verkligt kniviga med det unga Sovjet snarare dess likhet med vår egen modernitet.
Just det sovjetryskt moderna är ämnet för två nya böcker, David L Hoffmanns Stalinist Values: the Cultural Norms of Soviet Modernity 1917-1941 (Cornell University Press, 247 s) och Jukka Gronows Caviar with Champagne: Common Luxury and the Ideals of the Good Life in Stalin”s Russia (Berg, 196 s). Som framgår av titlarna rör det sig om ett slags stalinismens kulturhistoria med fokus på såväl vardagliga fritidsaktiviteter och medial nöjeskultur, som familjeliv och sexualitet.

Annons
Annons
Annons