Annons
X
Annons
X

Massförstörelse med kvinnor som medel

PÅ PLATS | DENIS MUKWEGE I STOCKHOLM

SIDA Att lyssna när Palmepristagaren Denis Mukwege talar är att kastas mellan ytterligheter. Ena stunden beundran över att mänskligheten har ett sådant osjälviskt och ädelt engagemang som hans att erbjuda. I nästa stund faller man ner i bottenlös sorg över mörkret och ondskan i de handlingar som han med sitt arbete försöker lindra.

I Kongos östra delar har våld och krig härjat i över ett decennium. Här har fler människor satt livet till än i de pågående konflikterna i Irak, Afghanistan och Darfur tillsammans. Här har också över 500000 kvinnor våldtagits. Det är dessa kvinnor som Denis Mukwege ägnar all sin tid.

Ordet våldtäkt är egentligen för svagt. Det som pågår är inte våldtäkter, utan en raffinerad massförstörelse, med kvinnor som stridsmedel. Mukwege berättar att han har lärt sig att se på en kvinna var och av vilken grupp hon har blivit attackerad eftersom de använder olika tillvägagångssätt. Några använder knivar. Nästan alltid är det gruppvåldtäkter, inför grannar och familj, som ibland tvingas delta. Andra har utarbetat ett sätt att skjuta sönder ett underliv och samtidigt undvika att offret dör.

Annons
X

För dö ska de
inte . De ska fortsätta leva, förklarar han. Själva våldtäkten är bara första steget. Därefter följer den planerade effekten. En våldtagen kvinna innebär inte sällan splittring i familjer och byar. Alla inblandade traumatiseras så djupt att samhället omöjligen kan gå vidare som vanligt. De kvinnor som blir gravida stöts bort av den anledningen. Åter andra förvisas på grund av skam, rädsla för hivsmitta eller helt enkelt för att de har blivit infertila och/eller handikappade. Rebellerna uppnår så sitt mål. Flykt och förskingring tar vid och kvar blir ytterligare en bit land att lägga vantarna på.

Mukwege talar om de enorma behov av psykologhjälp som föds ur detta nationella trauma. Det är svårt att ens föreställa sig omfattningen.

Det är i ett knökfullt rum på Sida jag sitter och lyssnar. När jag hör de fasansfulla historierna hukar jag mig i stolen och kniper, på ren reflex. Kniper för allt jag är värd. Jag är troligen inte den enda kvinna härinne som under dessa 90 minuter ägnar mig åt ofrivillig träning av muskulaturen i bäckenbotten.

Stäng

PERFECT WEEKEND – Nyhetsbrevet från SvD Perfect Guide som håller dig uppdaterad på de senaste samtalsämnena inför helgens middagar.

    Anmäl dig här kundservice.svd.se

    Det är en instinktiv reaktion, som varje kvinna borde omsätta i engagemang och solidaritet med Kongos kvinnor. Ja, inte bara med kvinnorna, utan också med deras män och barn.

    Så snart Denis Mukwege har tagit emot sitt Palmepris reser han till USA för att sammanstråla med feministen och dramatikern Eve Ensler (upphovskvinnan till bla
    The Vagina Monologues ) Tillsammans besöker de fem städer och samlar in pengar till Mukweges sjukhus. Turnén sker inom ramen för Enslers återkommande projekt V-Day, som tidigare har gjort insatser för exempelvis Afghanistans kvinnor.

    Visst finns engagemanget för Kongo i Sverige. Idag får han pris. Flera biståndsgrupper har gjort insatser och nyligen dök det upp en grupp på Facebook, som söker konkreta sätt att hjälpa. Det som saknas är möjligen de svenska feministerna, som ganska ofta brister i sitt utlandsengagemang. Men det finns ju andra kvinnor som känner knipet och vill hjälpa.

    Annons
    Annons
    X
    Annons
    X
    Annons
    X