Annons

Victor Galaz:Maskinerna undrar allt mer hur du mår

Jeremiah, ett interaktivt virtuellt ansikte, med sin skapareRichard Bowden på University of Surrey, England.
Jeremiah, ett interaktivt virtuellt ansikte, med sin skapareRichard Bowden på University of Surrey, England. Foto: TT

Den smarta klockan avläser din puls och andning, kameran känner igen ett riktigt leende och mikrofoner blir allt mer sensibla för skillnader i röstläge. Men vårt allt intimare umgänge med ”empatiska” system skapar också utrymme för känsloladdad desinformation.

Under strecket
Publicerad

Roboten Berti spelar ”sten, sax, påse” med en pojke på Science Museum, London.

Foto: Nils Jorgensen/TTBild 1 av 1

Det finns få historier om hur datorkod formar vår omvärld som berört mig så mycket som historien om James Vlahos och hans programmerade konversationsbot Dadbot. När Vlahos för några år sedan fick reda på att hans pappa fått obotlig lungcancer bestämde Vlahos sig för att försöka bevara minnet av sin döende 80-årige far genom att intervjua honom. Det blev flera långa samtal om faderns uppväxt i Tracy i Kalifornien, släktens rötter i Grekland, faderns passion för musik, teater, och amerikansk fotboll-laget California Golden Bears.

När dessa intervjuer en tid senare skrivits ut i över 200 sidor och lagts i pärmar, fick projektet en ny vändning. James Vlahos bestämde sig för att programmera en konversationsbot baserat på faderns historier, hans humor och unika språkliga egenheter. Även om tekniken i sig inte var särskilt avancerad blev resultatet överväldigande. Korta samtal mellan Dadbot och James Vlahos själv, hans mor och barn skapade mycket starka band med en person som långsamt tynade bort. 

Annons
Annons
Annons