Annons

Marxmaskeraden man helst skulle slippa

Under strecket
Publicerad

Karl Marx Texter i urval Urval, inledningar och kommentarer: Sven-Eric Liedman och Björn Linnell 474 s. Ordfront. CA 278:- I skriften ”Louis Bonapartes 18:e brumaire” säger Karl Marx att stora historiska företeelser alltid inträffar två gånger: den ena gången som tragedi, den andra gången som fars. En sarkastisk, en elak och kanske till och med illasinnad typ - kort och gott: en sunt konservativ typ - skulle nog säga att dagens intresse för Marx faktiskt visar att det påståendet var riktigt, och att varje försök till Marxrenässans måste bli litet farsartat, litet maskeradartat. Man bör spela ut samtiden mot historien. På ett liknande sätt kunde Marx själv låta nästan som Nietzsche när han frynte på näsan åt människors behov av att klä ut sig i persedlar ur historiens klä-ut-låda. I kristider besvärjer människorna ”ängsligt gångna tiders andar att komma sig till hjälp, lånar deras namn, kampparoller, kostymering för att i denna gamla ärevördiga förklädnad och med detta lånade språk uppföra de nya världshistoriska scenerna”. De franska revolutionärerna måste dra på sig romerska maskeradkläder och hänvisa till de vackra republikanska dygdernas herravälde när de skalade av elitens huvuden. Och på samma sätt måste i dag den nya vänsterrörelsen klä ut sig som marxister, marxianer eller marxeser och hänvisa till en ”ny” gammal Marx i sin kamp för någon annan sorts värld. På något sätt måste han fortfarande vara just ny och nyupptäckt. Minnena av den Marx som pennalistiskt förmedlades i vänsterns alla marxismkurser eller genom upprört hänvisande till någon kanonisk skrift i vilken förhållandet mellan mervärde och profit förklarades - dessa minnen, alltså, är alldeles för levande för alldeles för många för att det skall vara så vidare värst roligt. Det är en nåd att vara född alldeles för sent för att ha upplevt sådant. Men nu måste man alltså hitta en ny och odogmatisk Marx. Så också i den antologi som Sven-Eric Liedman och Björn Linnell nyligen har givit ut, en samling av Marx texter som sträcker sig från ungdomens filosofiska försök över de historiska skrifterna till de stora ekonomiska arbetena. Marx, skriver Liedman i förordet, skall vara en ledtråd, inte ett rättesnöre. Det är förstås en tilltalande inställning. Men Liedman skriver också att Marx hade ”talat om individen och hennes frihet som ett av historiens slutmål”. Må så vara. Men frågan är förstås vilken frihet det rör sig om - och vilken individ. För Marx säger i de så kallade ”Parismanuskripten”, som även de finns i den nya antologin, att en varelse bara kan vara fri om den har sig själv att tacka för sin uppkomst. Det låter oroväckande: eftersom var och en skapas av sin mor och sin far kan han ju inte heller vara fri. Den föreställning om självständighet som Marx antyder är alltså så radikal att den i förstone inte tycks tillåta någon självständighet alls för människan. Men Marx säger att vi måste komma bort ifrån det där individuella perspektivet, vi måste sluta se människorna som enskilda människor som har skapat andra människor alltsedan ett dunkelt och oförklarligt förflutet. Människor gör det inte, inte som enskilda - i stället ”upprepar människan sig själv i fortplantningen”. Och därför finns inte något problem med självständigheten. Den enskilde är inte ens intressant: ”Människan” som Mänsklighet, som abstrakt kollektivväsen är självständig eftersom hon ständigt skapar sig själv. Vad individerna gör? Vilken deras frihet är? En frihet som kan förverkligas av en människa som är just enskild, som är just individuell? Vad som finns bortom töcknen? ”Tänk inte, fråga inte”.

Det finns andra och troligen mer relevanta sidor hos Marx. Men ”tänk inte, fråga inte” visar på ett problem som man inte kan bortse från. Så förhöll det sig med den friheten, med den individen, och med det historiska slutmålet. Och därför bör kanske marxkostymen hänga kvar i garderoben bredvid de smala läderslipsarna, kopplen och nylonskjortorna: det vore en maskerad som man helst skulle slippa. Och det alldeles oavsett om den blev en tragedi eller en fars.

Annons
Annons
Annons