Annons
X
Annons
X

Marxistiska reflexer i höstmörkret

SÖNDAGSKRÖNIKA

De rödgröna partierna drog nyligen igång en gemensam blogg. Där rasar nu Vänsterpartiets ledare Lars Ohly mot att privata företag har framgång med sina välfärdstjänster. Det är ”rofferi” och ”slöseri” när vårdpengar hamnar i ”aktieägares fickor”. I samma veva går partikamraten Rossana Dinamarca till hårt angrepp på utbildningsföretaget Pysslingen (
Expressen 11/9) och talar om det som ”en av de stora utbildningskoncerner som tar resurser från barn och ger dem till riskkapitalister”. Pikant nog har Thomas Bodström (S) just tackat ja till en plats i Pysslingens styrelse.

Att Ohly och Dinamarca ser rött när det talas om överskott är inte förvånande. De kommer ur en kommunistisk idétradition där företagens vinst alltid har setts som de anställdas förlust. Alltsedan Karl Marx har det talats om mervärdesläran, som går ut på att kapitalisterna suger ut sina anställda genom att betala mindre i lön än vad arbetet egentligen är värt.

Mervärdesläran har kritiserats sönder och samman på det teoretiska planet, och vi har numera erfarenheter från alla världens hörn av att privat företagsamhet och ett högt välstånd för löntagare går lika bra ihop som gin och tonic. Men det hindrar inte vänsterpartisterna från att odla sina drömmar; deras rike är inte av denna världen.

Annons
X

Man blir mer betänksam när man inser hur starka de marxistiska influenserna fortsätter att vara inom socialdemokratin. Enligt senaste numret av
Dagens arbete har 25 arbetarekommuner motionerat till höstens social- demokratiska kongress om förbud eller inskränkning av friskolornas vinster, och tungviktare som Carin Jämtin och Mona Sahlin ger dem vatten på sin kvarn.

Jämtin tände brasan genom att gå till frontalangrepp på välfärdsföretagandet i
Dagens Nyheter (28/7). Hon levererar en sorts modifierad marxism, en mervärdes- lära där det inte bara är anställda utan också välfärdsanvändare, som luras på konfekten när det uppstår överskott i företag som gör välfärdsjobb på uppdrag av stat och kommun.

Enligt hennes matematik är varje överskottskrona för välfärdsföretagaren en underskottskrona för välfärden. Varje krona i vinst kunde istället ha använts till bättre tjänster.

Man undrar om det är likadant på Hemköp. Skulle de erbjuda godare mat och bättre service ifall det var förbjudet för dem att tjäna pengar? Skulle ett vinst- förbud för SAS leda till uppgradering för alla? Carin Jämtin tog inte upp just den tråden.

Mona Sahlin slog också in på det nymarxistiska spåret när hon höll sommartal i Nacka i augusti. ”Skattepengar avsedda för sjukvård och skola ska användas till sjukvård och skola. Inget annat duger.” Den retoriska signalen var glasklar: Välfärdsföretag gör sina vinster på elevernas och patienternas bekostnad.

I likhet med Marx argumenterar Jämtin och Sahlin som om de aldrig hade lämnat läsesalens skrivbord. De har hört att företag gör vinst och tar för givet att det drabbar användarna, men de tar uppenbarligen inte ställning utifrån faktiska resultat.

Lyckligtvis är andra social- demokrater mer verklighetsförankrade. Hans Dahlgren, som intill nyligen arbetade för Socialdemokraternas riksdagsgrupp och nu är näringspolitisk chef hos Vårdföretagarna, konstaterar (
Newsmill 10/9) att patienterna ger högre betyg åt privat än offentlig sjukvård – och att privatanställd vårdpersonal trivs bättre på jobbet. Vinsten görs genom högre, inte lägre, kvalitet. Chefredaktör Hans Larsson i
Dagens arbete , som ges ut av tre LO-förbund, ställer den enkla frågan: ”Vem skulle komma på idén att starta ett företag om vinst vore förbjudet.”

Exakt. Det är klart att vård- och utbildningsföretagare drivs av engagemang för sitt yrke, för patienter och elever och för att få gå sina egna vägar. Men vem lånar pengar, investerar och tar stora risker om det inte finns möjlighet att gå med överskott?

Det får förstås inte gå att göra lätta storvinster på usla offentliga upphandlingar. Men ett tvärnej till vinstmöjligheter innebär ett tvärstopp för välfärdsföretagande. Det gör kanske Jämtin förtjust. Men det innebär lägre kvalitet och att elever och patienter får sin valfrihet kraftigt beskuren. Däremot innebär det
inte att dagens vinstmedel blir grädde på moset i verksamheten. De pengarna och mer därtill försvinner i så fall i byråkrati och ineffektivitet precis som det brukade vara. Att vinster uppstår är nämligen inte oberoende av att det finns möjlighet att göra dem.

Med vinstförbud för H&M och Ikea hade vi inte haft billigare kläder och snofsigare möbler. Däremot hade Sverige blivit utan två av världens mest framgångsrika företag. Med vinstförbud för välfärdsföretagande blir vi med säkerhet utan morgondagens H&M och Ikea. Det bekymrar tydligen inte de nya mervärdesteoretikerna inom socialdemokratin, och det bekymrar med säkerhet inte Lars Ohly och Rossanna Dinamarca.

PJ Anders Linder är politisk chefredaktör i SvD.
pj.anders.linder@svd.se

Annons
Annons
X
Annons
X
Annons
X