Annons

Martin Ådahl: När högern blir tigerns frukost

En fasan till frukost.
En fasan till frukost. Foto: Elizabeth Dalziel / TT
Under strecket
Publicerad

Gäst | Makt och populism

Ibland fungerar logiken i politiken bakvänt: Bara för att något är riktigt cyniskt, så måste det definitionsmässigt också vara smart och machiavelliskt. Något som är principlöst och beräknande, kan inte samtidigt vara maktpolitiskt misslyckat.

Så är det med idén om att kontrollera högerextrema rörelser genom att samverka med dem – ”rida tigern” som det kallats efter ett kinesiskt ordstäv. Tanken är att när extremhögern tvingas vara med och ta ansvar och bryta sina orimliga löften, går outsidercharmen förlorad. De vanliga politikerna må sälja sin själ när de går in i beroende av främlingsfientliga krafter, men de får i alla fall slut på populisternas folkliga stöd.

Problemet är bara det, att det inte fungerar. Det är både omoraliskt och otaktiskt.

Österrike brukar anföras som exempel för tesen att det går att ”rida tigern”, nyligen av Richard Swartz i DN (17/11).

Den 4 februari 2000 bildade Wolfgang Schüssel, erfaren ledare för konservativa ÖVP, Österrikes första koalitionsregering med extremhögern i FPÖ. Detta var extra känsligt för just Österrike, med levande minnen av nazismen. En protest drogs igång inom EU, symboliserad av en överkorsad fluga, eftersom Schüssel alltid bar fluga. Men Schüssel framhärdade, och vid makten tappade FPÖ stöd och splittrades. Så långt fick cynikerna rätt.

Annons
Annons

Men så hände det som hänt i varje land där det prövats. Efter ett tag återkommer extremhögern, nu med ökad legitimitet och än hårdare förslag. Ett allt starkare FPÖ har dragit med sig ÖVP:s senaste, unge ledare Sebastian Kurz i både sina förslag och en ny koalition, denna gång med mycket större makt för FPÖ, som kontrollerar försvar, utrikespolitik, polis och säkerhetstjänst (viktigt då FPÖ likt SD har en svaghet för Putin).

Samma mönster i Nederländerna efter Rutte-Wilders-regeringen, i Schweiz med Blocher. I vissa fall, som med Matteo Salvini i Italien i dag, ökar stödet direkt. Finland brukar anföras som motexempel, där populistiska Sannfinländarna förlorat stöd och splittrats i regering. Men själva Sannfinländarna föddes ur ett tidigare försök att i regering tämja och utplåna föregångaren Landsbygdspartiet.

Det fungerar inte heller att ”bara” samarbeta i parlamentet med extremisterna, eller att låna deras retorik för att locka över deras väljare. Hur man än gör för att tämja tigern så återvänder väljarna till ”originalet”.
Dansk Folkeparti har växt, trots att de samarbetat med en impopulär regering, trots att andra partier kopierat deras förslag. Nesligt nog för näringslivet, så påverkas inte heller populister åt det marknadsvänliga hållet av samarbete med högern – de drar åt bidragsvänster. I Danmark talas numera om samarbete mellan Socialdemokratiet och Dansk Folkeparti.

Ingenstans, ingen gång, har extremismen varaktigt neutraliserats av att få makt.

Varför är det så? Ansvar har ju historiskt knäckt mången ”vanlig” populist. Att närma sig populära partiers förslag, att ”triangulera”, har samtidigt varit en framgångsrik politisk metod, från Clinton till Reinfeldt.

Men så fungerar inte främlingsfientliga rörelser. Inbyggd i hjärnans stresscentrum, amygdala, sitter grottmänniskans rädsla inför den vi inte känner. När du talar nedsättande om utlänningar, när du kopplar samhällsproblem till den andre, då stimulerar du oron, stressen, ilskan mot det främmande. Vårt rationella försvar mot rädslan bryts ned. Ofrivilligt bygger du extremisternas världsbild, källan till deras framgångar.

Det enda som fungerat är, irriterande nog för cynikerna, när det uppstår en stark konkurrerande vision, som stimulerar andra starka känslor, som optimism, nyfikenhet, självförtroende och medkänsla. Så kunde Macron i Frankrike och Trudeau i Kanada vända valvinden.

Ordspråket ”rida tigern” lyder för övrigt i sin helhet: ”den som rider tigern blir rädd för att stiga av”. Och för att bli tigerns frukost.

MARTIN ÅDAHL är riksdagsledamot, chefsekonom och vice partisekreterare i Centerpartiet.
martin.adahl@centerpartiet.se

Annons
Annons
Annons
Annons
Annons