Märkligt uppvaknande när tiden vridits tillbaka

Jag vaknade en morgon och läste att nu är det inne med hemmafruar. Unga kvinnor, klädda i böljande 50-talsklänningar, bakar småkakor, bjuder till syjuntor och hyllar den lilla världen, den som sträcker sig mellan spisen och ytterdörren. Det är i alla fall där de helst vill vara. Ingosade i nostalgi och förskönande fantasier.

Under strecket
Publicerad
Annons

Jag vaknade en morgon och tänkte på min barndoms Maj-Britt, hon som var en av 50-talets alldeles äkta hemmafruar, expert på korsstygn och spröda mördegsdrömmar. Någon utbildning efter folkskolan fick hon aldrig, förstås. Hon skulle ju ändå bara gifta sig. Så blev det också, Maj-Britt fick man, tre barn och villa med löjtnantshjärtan intill stugknuten. Sedan återstod bara att njuta av de förverkligade drömmarna.

Problemet var inte barnen eller huset i mexitegel. Problemet var pengarna. Jo, matpengar lämnade hennes man. Men inte så mycket mer. Trots att det blev Maj-Britt som snart fick ta över de uppgifter som han inte orkade med när han måste vila. Han måste vila allt oftare, särskilt måndagsförmiddagar efter långa, blöta helger. Nej, nej, inte sa Maj-Britt något om flaskorna och raglandet och hans tunga snarkningar långt in i det som var arbetsvecka. Hon hade fullt upp med att göra det han borde ha gjort, förutom barnen och maten och småkakorna. Och aldrig att hon klagade, självklart inte. En familj håller ihop, visar inte upp sitt elände. Särskilt inte på den ort där alla känner alla och minsta gruskorn kan stjälpa ett helt lass.

Annons

Mer från Startsidan

Annons
Annons