Recension

MarizaMariza spralligare än vanligt

Den krinolinförstärkta svarta klänningen som Mariza stolt bär upp vajar elegant i takt med de första portugisiska fadosångerna. Mariza sticker ut. Inte bara visuellt med sitt kortklippta blonderade hår och nydesignade kläder, framför allt är det den kraftfulla personliga altrösten. Hon är 34 år, en beundransvärt mogen artist och en av världens mest intressanta. Konserten är utsåld.

Under strecket
Publicerad
Annons

Till en början är instrumentsättningen traditionell, portugisisk gitarr, akustisk gitarr och basgitarr. Efter några låtar gör det moderna slagverket entré, ett utbyggt trumset med diverse ­extratrummor, cajon och klockor. Pianot och trumpeten breddar fadons sound. Modigt att ta in de nya instrumenten, ljudbilden förändras, ibland till dess fördel, ibland blir den lite skev. Vid något enstaka tillfälle läggs det på stråkar från elpianot och man vill skrika nej. För det sköna med ­fadon är just det råa akustiska soundet. På sluttampen ger hon fadoklassiker som Primavera och A gente da minha terra och man känner igen det bästa av Mariza.

På scen har Mariza förändrats, släppt kontrollen, har mer publik­kontakt än tidigare, improviserar på gott och ont och visar upp en sprallig sida. Den tydliga omdaning som skett i repertoaren förklarar hon genom att hon rest under sju år. Influenser från andra delar av Portugal och världen hörs i några av låtarna som finns med på nya skivan Terra.

Annons

Mer från Startsidan

Annons
Annons