Marivauxs 1700-talspjäs har hittat hem

När Kärlekens triumf lämnar Dramaten för Drottningholms slottsteater är det första gången sedan 1986 som det spelas talad teater på den anrika scenen. Fransmannen Marivauxs 1700-talspjäs som utspelar sig i en slottspark har uppenbarligen hittat hem.

Under strecket
Publicerad
Den sommarjobbande ensemblen är imponerad av sin nya scen. ”Varje dag på Drottningholm är som en utflykt”, säger skådespelaren Leonard Terfelt som står till höger. Till vänster 
regissören Staffan Roos.

Den sommarjobbande ensemblen är imponerad av sin nya scen. ”Varje dag på Drottningholm är som en utflykt”, säger skådespelaren Leonard Terfelt som står till höger. Till vänster regissören Staffan Roos.

Annons

Scengolvet sluttar och knarrar och över allt svävar en genom sekler kultiverad doft av damm. Fast inte av den där stickiga, torra typen. Dammet på Drottningholm har en lätt aromatisk ton, smaksatt sedan teatern invigdes 1766.
Drygt 30 år tidigare hade Kärlekens triumf premiär på Hôtel de Bourgogne i Paris, där teatertruppen Comédie-Italienne satte upp bejublade Marivauxpjäser för fransk publik.
Det komiska kostymdramat, som i Staffan Roos regi gick upp på Dramatens lilla scen Målarsalen i vintras, skuttar snart ut i grönskan. Där borde den sitta som gjuten i väggarna. Eller som SvD:s Lars Ring skrev i sin recension: ”Scenbilden är utsökt … ett Drottningholm som består av en legering av park och slottsteater.”
En regnig vardagseftermiddag står huvudrollsinnehavaren Anja Lundqvist (Léonide) i träningsjacka och får höra av sin motspelare Leonard Terfelt (Agis) att vilket öde är sorgligare än att vara gift med den man inte älskar? Snart ska de jaga varandra mellan teaterns tunna kulisser.
”Ni får inte röra väggarna hur som helst”, utbrister regissör Roos som är rädd att putsen trillar av.

När Dramaten sommararbetar på Drottningholm lämnar man scenografin i stan. Drottningholms slottsteater äger ett världsarv och en ovärderlig teaterskatt i sina än i dag märkligt moderna vind- och åskmaskiner, rörliga vågor och falluckor. Scenen är 20 meter djup och maskineriet, som fick nya linor på 1920-talet, klarar av sekundsnabba dekorbyten.
Scenmästare Christer Nilsson står bakom halvöppna kulisser och inspekterar repetitionen.
– Att jobba här är som att kliva in i en historiebok. Det är så mycket känsla, så mycket som sitter i väggarna. Jag längtar efter att komma hit resten av året, säger Christer Nilsson som annars arbetar på Kungliga operan.

Annons

Mer från Startsidan

Annons
Annons