Perfect Guide

Marie Agerhäll: ”Jag har föraktat folk som vill vara skådisar

Marie Agerhäll ligger bakom succéserien Dips – där hon även funnit sin plats framför kameran.

”Är det jag som ska berätta det för dig eller ska du komma på det själv?” undrade Marie Agerhälls man. Hon hade skrivit, castat, pitchat och sålt in sin humorserie Dips till SVT och var ändå inte riktigt glad. Det var en pusselbit som saknades. Jesper Rönndahl, som alltså är gift med Marie och skulle spela en av rollerna i serien, tyckte att hon också skulle vara med framför kameran. Helt enkelt skriva in sig själv i manuset.

Annons

Hon var inte lättövertalad.

– Vi började med att spela upp en scen hemma i vardagsrummet. Han gick ut medan jag läste in replikerna och drack en halv flaska vin, så nervös var jag. Sen skrattade han jättemycket och jag tänkte ’han är ändå en normalbegåvad människa och om han tycker att jag är rolig så …’ Men samtidigt är han ju kär i mig, så jag vet inte …

Jespers förslag var att hon skulle börja i liten skala, men Marie tänkte varför då, egentligen? Nu hade hon ju chansen. Sagt och gjort, hennes roll Mimmi Hamilton kom in i manuset som en av tre huvudpersoner och Marie Agerhäll gör sin skådisdebut med bravur. Så bra att hon fått rollerbjudanden och efter att vi ses ska hon på en provfilmning.

– Jag tänker att det i alla fall är nyttigt att gå dit, kanske kommer det något roligt ur det.

Marie Agerhäll hade aldrig haft en tanke på att stå framför kameran.

– Tvärtom, jag har nästan föraktat folk som vill vara programledare och skådisar, säger hon med ett skratt och ryser av tanken på pretentiösa
beskrivningar av rollfigurer i tredje person och kameror som ”smeker över rummet”.

Dips är en formidabel succé, ett av de mest sedda programmen på SVT Play den här vintern, och Marie Agerhäll har gjort det mesta. Skrivit manuset och sålt in det, anställt skådisar, hittat inspelningsplatser, fixat tillstånd, producerat, regisserat. Det är nästan så att hon inte vill säga allt hon har gjort av rädsla för att låta för stursk (”Mina föräldrar kommer från Västerbotten, Jantelagens epicentrum”) men erkänner att det är speciellt att utöver allt annat spela en av huvudrollerna.

– Superklurigt faktiskt. Ibland kan man se att jag inte riktigt är i ’rätt mode’, att jag kanske kollar i någon monitor i stället för på den jag ska prata med. Men det var också bra, jag hann inte oroa mig utan fick agera på instinkt.

– Det är också mäktigt att se att man faktiskt klarar allt det där, fortsätter Marie innan hon kommer på sig själv:

– Så där hade aldrig Persbrandt sagt om sig själv, eller hur?

Förmodligen hade han varken sagt det eller gjort jobbet lika bra.

Marie Agerhäll är utbildad journalist och började med praktik på SVT. Där blev hon kvar som redaktör och inslagsproducent för olika program, från Sommarlovsmorgon till infotainment som Alla är fotografer och Babel. Men hon ville göra någonting eget, något roligt. Hon hade funderat på om hon verkligen behövde alla dessa ”farbröder” som mellanchefer i projekten, sådana som gärna tar åt sig äran för andras idéer dessutom.

– Jag sa till Kristian Luuk när jag var redaktör på Fråga Lund, att jag ville göra något eget och han sa ’du skulle kunna bli Sveriges Kristen Wiig’. Jag blev så himla rörd. Han visste inte att hon är en idol, dessutom var hon lite mitt styrkedjur när jag gjorde Mimmi i Dips.

Marie Agerhälls första tanke var att göra en kontorskomedi – en miljö som många kan relatera till. Sedan blir det extra komiskt om det är lite högtidligt och tjusigt och mycket står på spel. Som världsfreden, typ. Marie intervjuade bekanta som jobbar på UD eller har gått diplomatprogrammet, så kallade dippar. Alla ville ses och berätta, helt inkognito förstås, om ”shame lists” med pinsamheter och brott begångna på svensk mark och interna stridigheter. En del spelar dessutom sig själva i serien. En visning av UD:s tjusigaste lokaler på Gustav Adolfs torg bjöd också på färdiga skämt, som att Margot Wallström hade ett samurajsvärd i sitt fönster.

– Man kan ju tänka sig hur hon går runt och svingar svärdet medan hon tänker, eller hur?

Miljön har de gjort lite finare än på riktigt. 

– I de här vackra rummen har de Billybokhyllor med pärmar framför öppna spisar, det är så fult att det helt enkelt inte ser trovärdigt ut.

Det blir förhoppningsvis en ny säsong av Dips, men i väntan på det rekommenderar Marie Agerhäll att vi ser om den första säsongen. Och trycker på paus och läser på whiteboards och listor. Hon bemödar sig nämligen om detaljerna.

– När man ska göra något nytt och brett tänker alla Let’s dance, men det behöver inte vara så dumt. Alla skämt kanske inte passar alla, och fattar man inte Dawit Isaak-referensen kanske man ändå tycker att det är kul att en avdelning på UD visar sig innehålla trädgårdsmöbler?

Jesper Rönndahl, Marie Agerhäll och Moa Lundqvist i Dips.
Jesper Rönndahl, Marie Agerhäll och Moa Lundqvist i Dips.

Foto: Casper Hedberg

Till Toppen