X
Annons
X
Recension

Maria Hall: Sirens En förförisk värld att förlora sig i

Kliver man in i Maria Halls rosa och lila universum är det lätt att bli stående och försjunka i bilderna. Det är ett sublimt och meditativt måleri som kan förleda till djupsinnig betraktelse.

Maria Hall, ”Sirens”.
Maria Hall, ”Sirens”. Foto: Galleri Olsson

Envar som har en dotter vet att skärt och lila är färger som närmast monopoliserats av produkter för unga flickor; Barbie, My little pony, Hello Kitty och oändliga rader av barn- och ungdomskläder. Men magenta, färgerna mellan rött och blått, har också en andlig sida. Hilma af Klint var svag för en rosa-violett skala, den syns ofta i new age-sammanhang och älskas även av antroposofer. Likaså av Diana Vreeland, legendarisk redaktör för Vogue. "I adore pink! It's the navy blue of India," utbrast hon och menade med det att en kulör som vi tolkar som lite djärv och feminin i ett annat kulturellt sammanhang uppfattas vara lika konventionell som en marinblå kostym på Stefan Löfven.

Rosa och violett är färger som Maria Hall envetet gjort till sina, så som hon i tidigare verk länge kretsat kring vitt, grått och lite, lite umbra. På galleri Olsson har hon trängt djupt in färgfamiljens alla skiftningar och nått den nyans Goethe i sin färglära satte som den främsta – purpur. Som strimmor skimrar den mellan bredare band av violett och rosa och smala streck av aprikos i en serie stora målningar med horisontella ränder, förföriskt vackra. Samtliga har titeln "Sirens" och tanken går förstås till de kvinnliga väsen som i antik mytologi med sin sång lockade sjömän till sin ö för att förgöra dem. De breda svartnande stråken mitt i målningarna, är det avgrunden eller kanske floden Lethe, glömskans flod i Hades?

Maria Hall, ”Sirens”.

Foto: Galleri Olsson Bild 1 av 1
Annons
X
Annons
X
Annons
X
Annons
X