Annons

Steve Sem-Sandberg:Marguerite Duras urtexter ut ur skåpet

Fram till sin död 1996 hänvisade Marguerite Duras till några inlåsta anteckningsböcker från tiden runt ­andra världskriget. Dessa innehåller, förutom större ­delen av boken ”Smärtan”, flera andra utkast till romaner och ­berättelser och ger nya nycklar till Duras författarskap.

Under strecket
Publicerad

Livet ut skulle Marguerite Duras i olika sammanhang hänvisa till några anteckningsböcker som hon sade sig förvara inlåsta i ett ”blått skåp” i sitt landställe i ­Neauphle-le-Château. Anteckningarna i det blå skåpet skulle ha tillkommit under eller strax efter andra världskriget och även om Duras inte sade sig ha något minne av att ha skrivit dem menade hon sig ha tydliga minnen av platserna på och de närmare omständigheterna kring vilka de tillkommit. Hela första delen i boken ”Smärtan” (1985) påstods vara hämtad direkt från dessa anteckningsblock, ett faktum som vissa kritiker när boken kom ut tillät sig att betvivla. Hur var det möjligt att Duras redan på 40-talet kunde skriva med den öppna, lediga stil som man skulle komma att förknippa med hennes mogna författarskap och som det bevisligen tog flera decennier och många böcker för henne att utveckla?

Efter Duras död 1996 öppnades det blå skåpet och det visade sig mycket riktigt innehålla flera häften med utkast och anteckningar. I två av häftena fanns också stora delar av texten till ”Smärtan”; därtill utkast till flera andra av Duras tidiga romaner och berättelser, bland dem tidiga versioner av den självbiografiska romanen ”En fördämning mot Stilla havet” (1950), ett oavslutat romanprojekt med titeln ”Theodora” och flera dagboksnoteringar, självbiografiska skisser och novellfragment.

Annons
Annons
Annons