Krönika

Lars Ring:Margreth Weivers fick mig att älska teater

Margreth Weivers,  1926–2021.
Margreth Weivers, 1926–2021. Foto: Sara Ringström/TT

Hon var en av alla dessa som ÄR svensk scenkonst. Just en så lågmält vidunderlig aktör som bör hyllas. Margreth Weivers skådespeleri kännetecknas av viljan att nå varje åskådare.

Under strecket
Publicerad

Margreth Weivers.

Foto: Annette Friberg/TT
Annons

Margareta Andersson föddes 1926. Hon gick bort som Margreth Weivers-Norström, 94 år gammal. Hon var en av dem som fick mig att älska teater. Jag var 14 år och såg nyskrivna "Sandlådan" av Kent Andersson och Bengt Bratt på dåtida Stadsteatern Norrköping-Linköping. Via sandlådan som metafor för samtiden levererades frågor om politik, sexualitet, gruppidentitet och konfrontation. Margreth Weivers var en av skådespelarna på scenen, en roll som "fru" vilken var satt att vidmakthålla ordningen. Hon och hela ensemblen fick mig att tappa andan. Jag blev kvar hos teatern.

Margreth Weivers och maken Bertil Norström var under sin tid, på det som idag heter Östgötateatern, ett radarpar med enorm lyskraft. Bertil Norström med sin folkliga, nära spelstil och Margret Weivers som gav sina roller en varm ömhet, ibland med ett slags tålmodig sorg. Man kan nog säga att repertoaren på den östgötska stadsteatern då inte just var riktad mot tonåringar, men – och det är ett stort MEN – skickliga rollgestaltningar, och viljan att nå åskådaren, är egenskaper som når alla åldersgrupper. Det är grunden för all teaterkonst. Denna förmåga var en av Margreth Weivers främsta.

Annons
Annons
Annons