Steve Sem-Sandberg:Mare Kandre hade bråttom att få fram bilden

Författaren Mare Kandre var inte rädd för de stora anspråken. Ibland syns tvångets plåga i det hon skrev, men tvånget bottnar i en insikt om att det egentligen bara är med litteraturen vi kan få världen att gå ihop. Hon lämnar ett obeskrivligt tomrum efter sig.

Under strecket
Publicerad
Annons

Jag läste Mare Kandres roman ”Bübins unge” för första gången i en hyrd stuga i Västra Ämtervik i Värmland på sommaren 1988, precis ett år efter det att den utkommit. En mig närstående person arbetade den sommaren med fornminnesinventering men hade börjat utveckla starka ångestkänslor under och inför de långa vistelserna i skogarna runt om. Det var i en tilltagande stämning av oro och betryck men också med stigande fascination som jag följde Kandres berättelse om den uppväxande flickan – ”Kindschen” kallad enda gången hennes namn nämns i boken – och hennes kusliga fångenskap i kropp och kön och landskap.

Annons

Mer från Startsidan

Annons
Annons