Annons
X
Annons
X
Näringsliv
Analys

Tomas Lundin: Mardrömsveckan är bara början för EU

Europa har en mardrömsliknande vecka bakom sig, fylld av grekiska kovändningarna, börsslakt och schackrande bakom kulisserna som obarmhärtigt har blottlagt sprickorna i Europa. Inget talar för att det ska bli mycket lugnare framöver.

Oxfam-aktivister bär masker föreställande G20-ledarna under en demonstration vid Petit Palais Museum i Paris.
Oxfam-aktivister bär masker föreställande G20-ledarna under en demonstration vid Petit Palais Museum i Paris. Foto: PHILIPPE WOJAZER/REUTERS

Om det är någon som de senaste dagarna har avslöjat så är det en politisk elit utan karta och utan kompass. Låt oss börja med Grekland.

Premiärminister Giorgos Papandreous planerade folkomröstning var ett hasardspel utan motstycke, i sista sekunden stoppat av Angela Merkel och Nicolas Sarkozy som öppet hotade med att frysa miljardstödet till Grekland – och i värsta fall offra Greklands medlemskap i valutaunionen.

Det tog skruv. Folkomröstningen avblåstes.

Annons
X

Nu är fajten i full fart igen. Greklands öde vilar i händerna på Giorgos Papandreou och oppositionsledaren Antonis Samaras. Både är utbildade i USA och delade en gång i tiden studentrum vid Amherst College. I dag präglas deras relation av djup misstänksamhet och en rivalitet som gränsar till sjukligt hat.

Allt är möjligt. Men det mest sannolika är att Grekland blir en maktkampens gisslan när Papandreou försöker bita sig fast vid makten, eller åtminstone säkra det egna socialistpartiets dominans. Allt medan oppositionsledaren med alla medel vill undvika att ta ansvar för omstridd en svångremspolitik som nu ska stramas åt ytterligare.

Även Italien är en politikens fånge.

Silvio Berlusconis besked till världens mäktigaste ledare på G20-mötet i Cannes i slutet av veckan vittnade om en skrämmande realitetsförlust.

– Italien känner inte av någon kris. Restaurangerna är fullsatta, flygplanen fullbokade och turistorterna likaså, försäkrade premiärministern.

Det var samma dag som räntorna på 10-åriga italienska statspapper stack iväg mot nivåer som förra året tvingade Grekland och Portugal att begära miljardstöd av EU och Internationella Valutafonden IMF.

– Problemet är att det saknas förtroende för att åtgärderna som Italien har aviserat ska genomföras, konstaterade nyktert IMF-chefen Christine Lagarde.

IMF rycker nu ut med observatörer till Rom som ska kontrollera den italienska politiken och lämna kvartalsvisa rapporter. Att Rom tvingas gå med på denna förödmjukande övervakning är inget annat än den politiska elitens erkännande att den på egen hand inte kan lösa landets problem.

Krispolitiken står nu inför nästa stora utmaning.

Hamnar Italien i skottgluggen för marknaderna lär krisen i Grekland framstå som en behaglig söndagspromenad i strålande solsken. Italien är eurozonens tredje största ekonomi och har en statsskuld på svindlande 120 procent av bruttonationalprodukten.

Med dagens krisinstrument finns det ingen chans att Italien skulle kunna räddas. Stabiliseringsfonden EFSF ska visserligen få mer eldkraft. Men det kommer att dröja månader.

G20-mötet i Cannes skulle egentligen öppna för nya miljarder.

Tanken var att eurozonen skulle försöka få kinesiska statsfonder eller andra tunga placerare att gå in med finansiering.

– Tyvärr, vi har ingen uppgörelse, medgav i fredags Tysklands förbundskansler Angela Merkel.

Faktum är att varken Kina eller Norges oljefond kommer att satsa en enda cent i stödpengar så länge krisen i Grekland fortsätter och så länge det råder osäkerhet om Italiens åtaganden.

Mitt uppe i kaoset finns också starka pelare.

Stärkt ur krisen går Angela Merkel. På hemmaplan stiger hennes popularitet i spåren av ett tufft uppträdande gentemot Grekland. Samtidigt befäster hon sin position som Europas mäktigaste ledare.

I uppåtvind är även IMF som får mer att säga till om. På G20-mötet fattades ännu inga beslut men klart står att Valutafonden kommer att få mer medel. Dessutom vidgas uppdraget från rena brandkårsutryckningar till förebyggande insatser.

Den mäktigaste aktören i eurozonen är den minst kända, den så kallade Frankfurtrundan. I denna informella grupp möts Angela Merkel, Nicolas Sarkozy, IMF-chefen Christine Lagarde, eurogruppens chef Jean-Claude Juncker, EU:s rådspresident Herman van Rompuy, EU-kommissionens ordförande José Manuel Barroso och ECB-chefen Mario Draghi.

Är det någonstans som beslut ska fattas så är det här. Men inte heller här förfogar man över en mirakelmedicin.

Annons
Annons
X

Oxfam-aktivister bär masker föreställande G20-ledarna under en demonstration vid Petit Palais Museum i Paris.

Foto: PHILIPPE WOJAZER/REUTERS Bild 1 av 1
Annons
X
Annons
X