Hugo Rehnberg

Sveriges mest omtalade intervjuform – nu som podcast. Hugo Rehnberg möter en ny gäst varje vecka.

GÅ TILL PODDEN

Lyssna på Min helg-podden

Sveriges mest omtalade intervjuform – nu som podcast. Hugo Rehnberg möter en ny gäst varje vecka.

GÅ TILL PODDEN
Perfect Guide

Marcus Dunberg: Vi slashasar måste avboka avbokningskulturen

Cirka 30 procent av mina jobbmöten blir antingen om- eller avbokade. Allt för ofta tycks det vara något mer akut som dyker upp: ett viktigare möte, en resa, en tandläkartid, sjukdom eller en dagisunge som trillat och behöver akut omvårdnad. Är det en större grupp som ska samlas, 10 personer eller fler, med kalendrar som ska ”synkas” är möjligheterna för att överhuvudtaget få till ett möte minimala. Inte mycket bättre är de privata träffarna. Cirka 40 procent av mina frukostar, luncher, ölträffar och tennismatcher om- eller avbokas.

Annons

Det är möjligt att dessa dystra siffror säger mer om min popularitet, eller brist på sådan, än om samtiden. Jag tror ändå att många storstadsbor känner igen mönstret. Det ska dock sägas att personer med hög status, professionellt eller privat, får färre om- och avbokningar jämfört med dem längre ner i värdekedjan. Daniel Ek eller Cristina Stenbeck har troligen inte samma upplevelser av avbokningskulturen som jag. Möjligtvis delar de mina
erfarenheter, men då från andra sidan – det är de som avbokar. 

Min egen, visserligen begränsade, erfarenhet av samhällstoppar säger dock att de är punktliga och pålitliga eftersom tillvaron noga schemaläggs. Så medan eliten målmedvetet och punktligt drar ifrån ytterligare, så bokar vi andra mediokra slashasar ”fika” med varandra – som vi inte ens lyckas genomföra. 

Av mötena som faktiskt blir av uppskattar jag att cirka 60 till 70 procent inte startar på utsatt tid. Det gäller både affärsmöten samt frukostar och luncher med kompisar: ”Sorry, blir 10 sen”. Är det ett meddelande som känns bekant? Jag vill påpeka att undertecknad slashas är lika skyldig till om- och avbokningskulturen som någon annan. 

Den skyldige är mobiltelefonen. Den börjar få mycket på sitt samvete: stress, fetma, ångest, raderad självkänsla och allmän fördumning Före mobiltelefonen var du tvungen att komma på avtalad tid eftersom det inte gick att få tag på människor utanför hemmet eller arbetsplatsen. Telefonen stod på ett litet bord i hallen eller satt fastskruvad på väggen i köket. Och det gick inte att ta med den. Jo, det är sant.

För inte så länge sedan hade människor dessutom riktiga jobb som krävde att de var på kontoret eller fabriksgolvet åtta timmar per dag, minus lunchrast. Väldigt få var influencers eller frilansande grafiska formgivare. 

Ännu längre bak i tiden skulle åkrar plöjas och kor mjölkas, varje dag, året om. Tro det eller ej, men detta jobb finns än idag. Det kallas bonde eller lantbrukare. 

Jag kan ha fel, men jag skulle tro att denna yrkesgrupp har väldigt liten förståelse för möten som helt godtyckligt flyttas runt i almanackan, eller avbokas ett par timmar före avtalad tid. Klockan 11.30 på torsdag betyder just det och inget annat. 

Det är lika frustrerande att behöva vänta på någon som att komma för sent. De flesta av oss önskar nog förbättring. Den moderna människan ondgör sig över tidsbrist. Sanningen är att vi aldrig har haft mer disponibel tid för oss själva än nu. Det är också därför som vi är så vårdslösa med den. Vi ses – på utsatt tid och datum.

Till Toppen