Hugo Rehnberg

Sveriges mest omtalade intervjuform – nu som podcast. Hugo Rehnberg möter en ny gäst varje vecka.

GÅ TILL PODDEN

Lyssna på Min helg-podden

Sveriges mest omtalade intervjuform – nu som podcast. Hugo Rehnberg möter en ny gäst varje vecka.

GÅ TILL PODDEN
Perfect Guide

Marcus Dunberg: Varför envisas vi med att sitta utomhus?

Den så kallade utomhussäsongen är över oss. Det började redan i april då svensken klev ut genom ytterdörren och där planerar hen att stanna tills löven faller av träden i oktober. Inget land i världen töjer utomhussäsongen lika oblygt och obegripligt som vi svenskar. Vindstyrka, temperatur och nederbörd är underordnat. Utomhus ska vi vara – på bekostnad av komfort, kvalitet och allmän stil. Det är filtar, små fällstolar och picknickmat som sköljs ner med ljummet vin. Det är uteserveringar i duggregn som skyddas av bågnande markiser och värmelampor som lämnar brännskador på hjässa och panna. På uteserveringarna finns också den populära fleecefilten som skyddar och värmer då sommartemperaturen sjunker under 15-strecket och värmelampan inte räcker till. Och är vi inte på lokal sitter vi på balkonger, terrasser, verandor, stränder, gräsmattor, sittbrunnar eller på en stol på en parkeringsplats framför husbilen. Utomhus till varje pris. Oavsett kostnad. 

Annons

Varför går vi inte bara inomhus, där allt är så mycket trevligare och så mycket mer komfortabelt? Där vi är skyddade från kyla, regn eller gassande sol. Att sitta vid ett omsorgsfullt dukat middagsbord är alltid trevligare än att trängas på någons balkong eller förnedringssitta i skräddarställning på picknickfilt med papptallrik i hand. Vi har världens högsta levnadsstandard med en medelklass som alla bor i välisolerade bostäder med treglasfönster, köksö och induktionshäll, så varför fly ifrån denna komfort, ut i oväder eller gassande sol?

En förklaring brukar vara mörkret som vi lever i under resten av året. När sommaren och ljuset kommer ska det utnyttjas till max. Fast det stämmer ju inte. Svensken är även utomhus resterande nio månader av året. En troligare förklaring är därför vår besatthet av frisk luft. Den friska luften brukade konsumeras i form av raska promenader – den mest socialdemokratiska formen av motion – men numera sköljs syret ner med bag-in-box eftersom vi blivit kontinentala.

En annan förklaring till svenskens vurm för att sitta ute är vår aversion mot allt som kan uppfattas som pretentiöst eller formellt. Som exempelvis ett allt för uppdukat middagsbord med manglat linne. Nej, ”enkelt” ska det vara. Enkelt är lika med trevligt. Det ska inte vara så tillgjort. Knytkalas går bra. Tar ni med potatissalladen så tar vi med pastasalladen. Ja, papperstallrikar och plastglas funkar bra. Eller varför äter vi inte potatissalladen direkt ur paketet – med händerna. 

Själv är jag av uppfattningen att formellt alltid är bättre än informellt. Åtminstone om det är synonymt med omsorg. Många människor och inte minst restauranger ser det informella som en enkel och billig utväg. Regeln är: umgänget ska vara informellt, men inramningen ska vara formell. Och det förutsätter att vi lämnar uteserveringarna, terrasserna, balkongerna och gräsplättarna och flyttar inomhus – till matsalen. Eller okej, till köket åtminstone. 

Ett bra exempel på informell stämning med formell inramning är Sturehof. Åtminstone om du sitter inomhus. Restaurangen har visserligen en av Stockholms mest populära uteserveringar, belägen mitt i vimlet på Stureplan. Det är också detta ”mitt i” som är problemet eftersom upplevelsen är att du äter sittande bland förbipasserande fotgängare som under helgtid inte sällan är vingliga och skräniga. På Sturehofs uteservering äter du dessutom på bord av plåt och på stolar av plast. Väljer du i stället att äta din lunch eller middag i matsalen sitter du vid solida träbord med vita linnedukar medan bakdelen komfortabelt vilar på en lädersits. Det stärkta linneservetterna får du dock både på uteserveringen och i matsalen. Jag älskar Sturehof – så länge jag får sitta inomhus. Gärna fönsterbord, men aldrig närmare gatan än så, tack. 

Till Toppen