Hugo Rehnberg

Sveriges mest omtalade intervjuform – nu som podcast. Hugo Rehnberg möter en ny gäst varje vecka.

GÅ TILL PODDEN

Lyssna på Min helg-podden

Sveriges mest omtalade intervjuform – nu som podcast. Hugo Rehnberg möter en ny gäst varje vecka.

GÅ TILL PODDEN
Perfect Guide

”Tjänstemän utan spetskompetens är den nya arbetarklassen”

Jag skriver detta, som så ofta, ombord på ett flygplan (blinkning till förra månadens krönika för den trogne läsaren). I sätena runt omkring mig: Män i kostym. Rättning: Kostymerna blir allt ovanligare. Likaså slipsarna. Den gamla uniformen har ersatts av en ny: skjorta och kavaj i olika nyanser av blått. Mycket rundhalsat och v-ringat i tveksamma ullkvaliteter syns också. Chinos eller jeans i samma kulör, alternativt i beige nu när våren kommer. 

Annons

Vad är, utöver klädseln, det mest utmärkande hos dessa mötesrumsriddare? Jo, många använder tiden under flygresan till att spela Candy Crush eller titta på en tv-serie. Med hörlurar stora som kastruller samt kaffekoppen och snusdosan på fällbordet sitter de flygresan igenom och stirrar på skärmen, småflinande, med prillan blottad under läppen. Om detta i stället hade varit en eftermiddagsflygning skulle kaffet ha varit utbytt mot öl eller vin. Gärna flera som trängs på det lilla bordet. Sveriges framtid och välstånd vilar i dessa kompetenta herrars händer, så det finns som du ser inget att oroa sig över. Läget är under kontroll.

Jag utgår ifrån att merparten av dem är anställda lönearbetare. Flygresorna sker under arbetstid, så borde de inte använda tiden till att arbeta? Finns det verkligen tid att lägga två timmar en måndagsförmiddag på att se senaste avsnittet av Billions eller flytta smågodis över en skärm? Tidsaspekten och resursslöseriet åsido, en fullvuxen man i kostym som spelar Candy Crush klockan nio på morgonen i ett dyrköpt business class-säte ser inte värdig ut. Det enda som skiljer den här mannen från alkoholisten som sitter framför Jack Vegas-maskinen på pizzerian är en fast anställning. 

Sekvensen ombord på flyget föranleder en större fråga: Vad gör alla människor hela dagarna? Ja, inte särskilt mycket verkar det som. I mitt arbete är jag ständigt i kontakt med stora organisationer och jag slutar aldrig förvånas över ineffektiviteten och överkapaciteten av humankapital. Universitetsutbildade tjänstemän som ägnar dagarna åt att sitta på otydliga möten samt vidarebefordra otydliga mejl. Detta gäller även personer på hög nivå. Jag klandrar inte dem, eller jag klandrar inte någon överhudtaget. Jag bara konstaterar att systemet ser ut så här och att det är märkligt. Dessa tjänstemän utan tydlig spetskompetens är den nya arbetarklassen. Utbytbara men ändå ständigt missnöjda med sin ersättning – som sett till värdeskapandet är hög.

Jag gör mig inga illusioner om att mitt eget yrke (copywriter typ) skapar hållbara värden för människa och samhälle. Det som jag producerar (text) är inget som förändrar världen varken idag eller imorgon. Jag är en del av samma ekonomiska system som bygger på att ju fler som är en del av värdekedjan, utan att nödvändigtvis bidra till den, desto bättre för samhället i form av exempelvis konsumtion och skatteintäkter. 

Det finns dock en väsentlig skillnad mellan mig och männen runtomkring (kvinnorna finns här också, men de är i minoritet och ingen spelar mobilspel). Som egenanställd är tid lika med pengar. Bokstavligen. Jag säljer min tid. Orden som du nu läser genererar intäkter, visserligen minimala sådana från just krönikeskrivande, men ändå. En sådan här krönika betalar ganska exakt flygbiljetten. Det finns andra uppdrag som generar betydligt mer per timme. Att då tillbringa måndagsförmiddagen med att spela mobilspel eller se på film är helt uteslutet. Texten ska ner på pappret annars uteblir intäkterna – och maten på bordet. 

Som egen lär du dig att värdesätta tid. Kniven mot strupen-känslan är effektiv och utvecklande. Som egen är jag också mer noga med att värdesätta disponibel tid vid sidan av arbetet. Jag använder den sällan till Candy Crush, men om jag skulle göra det är det min ensak och bara min.

Till Toppen