Annons
Recension

Future perfectMara Lee går i egna dovt våldsamma spår

Foto: MALIN HOELSTAD
Under strecket
Uppdaterad
Publicerad

Hon heter Dora, modern i Mara Lees nya roman. Det är ett namn som väcker vissa freudianska associationer, och förväntningarna infrias i denna Lees tredje bok, en bok som fortsätter i den dovt våldsamma genre hon skapat med debuten “Ladies” och den hyllade uppföljaren “Salome”. Det handlar om barndomens synder, om maktförhållanden och dominans, om utanförskap och de utstöttas vilja till revansch och upprättelse. Framförallt handlar det om de olika sorters våld människor utsätter varandra för.

En sommar blir den unga Dora förälskad i en vacker handikappad pojke på tillfälligt besök. Resultatet blir en son, Lex, och Dora flyr hemmet i den nordskånska byn för att föda honom. Under den resan träffar hon en annan man och så kommer Lex lillebror Trip till: en guldhårig liten sångfågel som förtrollar alla som kommer i hans väg. Den udda familjen bor tillsammans i Kvitorp där Dora försörjer sig som sömmerska och tillverkar festkläder för handikappade barn. Då och då försvinner hon och lämnar barnen ensamma och på svältgränsen. Trip delar Doras utlevande natur men Lex som längtar efter stabilitet och trygghet lider av moderns gränslöshet och skäms över hennes okonventionella leverne. Chandra, “bortbytingen från grannbyn”, en hypnotisk flicka vars milslånga ben och djuriska utstrålning gjort henne till en social paria, blir vän med Trip. Därefter eskalerar allting mycket snabbt. När Doras vilda lekar är över har ett brott begåtts och det är om detta brotts konsekvenser som “Future Perfect” handlar.

Annons
Annons
Annons