Annons
X
Annons
X

Mansgrisigt att bläddra i papper på universitet?

AKADEMINS VÄRLD | VITTERHET OCH SKVALLER

När jag tvingas göra saker som jag finner fåniga förvandlas jag till en otålig femåring. Det är en brist och jag försöker verkligen stävja den, men ibland är det svårt.

För några år sedan var jag till exempel på kurs. En gemensam värdegrund och organisationsstruktur skulle mejslas fram på min arbetsplats med sisådär fem anställda. Varför begrep jag inte. Kunde vi inte bara jobba, liksom?

Kursledaren ritade bojar i havet på ett blädderblock. Om en boj har längre rep än de andra guppar den iväg, fick vi veta. Och då kunde det bli problem med den värdegrunden. Ett bojkluster med lika långa linor var alltså bäst.

Annons
X

Pust! Jag skruvade mig i stolen, suckade, himlade med ögonen och såg förmodligen förfärligt och trotsigt ouppmärksam ut.

Betedde jag mig pinsamt barnsligt? Jovisst, det gjorde jag. Men ibland är det olidligt svårt att låta bli att vara sig själv.

I februari förra året riktade Uppsala universitets rektor officiell kritik mot en anställds beteende. Beslutet upptäckte jag via Tanja Bergkvists blogg häromdagen. Bergkvist är filosofie doktor i matematik vid Stockholms universitet, men intresserar sig ibland för det stora utrymme som genusfrågor ges i den akademiska världen.

Stäng

PERFECT WEEKEND – Nyhetsbrevet från SvD Perfect Guide som håller dig uppdaterad på de senaste samtalsämnena inför helgens middagar.

    Anmäl dig här kundservice.svd.se

    Detta har hänt. I november 2007 hölls ett seminarium om jämställdhet vid den geovetenskapliga institutionen i Uppsala.

    Där satt alltså människor som kan det mesta om jordklotets inre och yttre angelägenheter och fick lära sig mer om sånt som de berömda fem härskartekniker som män, enligt feministen Berit Ås, använder för att trycka ner kvinnor. De där som exempelvis förre statsministern Göran Persson sägs vara en fena på.

    En av deltagarna var tydligen inte fullt lika intresserad av härskartekniker som av berggrunder och klimat, så han bläddrade i några papper ty han hade deadline för ett manus. Det skulle han inte ha gjort. Föreläsaren blev stött och gjorde genast en mental anteckning om mannen som med sitt nonchalanta bläddrande gjorde sig skyldig till härskarteknik nummer ett: osynliggörande.

    När föreläsaren dagen efter fick höra skvaller om att samme man hade diskuterat hennes klädsel med ett par kolleger efteråt (härskarteknik nummer två: förlöjligande och objektifierande) var måttet rågat och hon tillskrev universitetets juridiska avdelning och förklarade att hon utsatts för ”kränkande särbehandling på grund av kön”. Hon avstod dock storsint från att göra en formell anmälan.

    Å andra sidan behövdes inte det. Den juridiska avdelningen och rektor enades om att saken krävde utredning. Några handläggningsmånader senare fick pappersbläddraren sitt straff: de högre akademiernas version av skamvrån – officiell kritik av hans beteende.

    Nu tänker jag våga mig på att föra en grupptalan. Gruppen jag menar är alla vi som inte vill jämföras med bojar. Vi som vill slippa att utbildas om härskartekniker. Vi som avskyr att gruppcoachas om värdegrunder. Vi som ogillar att medvetandegöras om genusstrukturer i kontorslandskapen. Vi som hatar att teambuildas av fan och hans queera moster.

    Kort sagt, jag talar nu för alla de som gillar att...eh...jobba på jobbet. Det enda vi ber om är att ni i den andra gruppen ska lämna oss i fred. Låt oss bara jobba. Snälla?

    Annons
    Annons
    X
    Annons
    X
    Annons
    X