X
Annons
X
Krönika

Kristin Lundell: ”Människor borde ångra sig betydligt mer”

Ångesten tar tag om magen och sprider sig i hela kroppen. Anna Odells filmdebut ”Återträffen” är bland det jobbigaste som går att se på bio just nu. Det är genial skildring; så egen och så allmän på en och samma gång. Den tar sin avstamp i den verkliga historien om hur Anna Odells högstadieklass ska fira 20-årsjubileum. Alla förutom hon har blivit bjudna men det märker hon först efter att klassfesten redan varit. Hon, som varit mobbad under sin skolgång, skulle antagligen ha stört den goda stämningen; den nostalgiska återupplivningen av det kollektiva vi:et som skulle äga rum. Det skulle ju bli en fest med vin, dans och sköna minnen.

I filmen ”Återträffen” är det Anna Odell som hållit i inbjudningarna och hon har därför lagt till sitt namn på listan. Hon bjuder in sig själv på festen för att iscensätta det värsta som hon skulle kunna ställa till med. Det som klasskamraterna – de som gestaltas av skådespelare – måste ha velat undvika. Det händer att jag glömmer att andas när jag ser ”Återträffen”. Kanske är det ett sätt för kroppen att inte vilja råka dra Anna Odells uppmärksamhet till sig. För att hon inte ska vända blicken mot mig och ställa mig till svars för allt som jag har gjort fel i mitt liv. ”Återträffen” är en skoningslös film. Jag vet att jag måste se den igen.

Annons
X
Annons
X
Annons
X
Annons
X