Recension

Människor är som dansande stjärnorMänniskor är som dansande stjärnor

Under strecket
Publicerad
Annons

”Jag vill inte bli kallad nazist när jag diskuterar Palestina mer er på gatan i Jerusalem”, deklarerar Maj Wechselmann men drar sedan själv paralleller mellan nazisternas behandling av judarna och israelernas behandling av palestinierna. Därmed upphör också alla försök till dialog.
Maj Wechselmann börjar i sitt eget öde som barn till danska judar som tvingades fly undan Hitler. Hon återkommer till det personliga under filmens gång, men släpper det lika snabbt, tyvärr. Överhuvudtaget har hon väldigt bråttom där hon hastar fram i Israel. Knappt har en person fått komma till tals förrän nästa dyker upp. Och lika hastigt kastar hon sig fram och tillbaka i landets historia.

Ibland kan naivitet vara ett bra verktyg för att närma sig ett brännbart ämne, men Maj Wechselmanns förvåning över palestiniernas miserabla situation känns inte äkta. Den är redan väl dokumenterad. Hon intresserar sig främst för de utländska frivilligkrafter som ställer upp på palestiniernas sida. Där finns också rabbiner för fred. Att det finns en stor fredsrörelse i Israel nämns inte med ett ord. Tack och lov verkar verkligheten ha hunnit längre än Maj Wechselmann.

Annons

Mer från Startsidan

Annons
Annons