Annons

Mats Gellerfelt:Människans okränkbara värde och värdighet

Historien, människan nedsänkt i den, människan som socialt djur och existentiell gåta är den “treenighet” som behärskar José Saramago, årets mycket värdige Nobelpristagare i litteratur, med en rik och ännu flödande produktion.

Publicerad
Saramago
Saramago Foto: ARMANDO FRANCA/AP

Det dröjde således länge innan den portugisiska litteraturen (eller snarare språkområdet eftersom den också omfattar den brasilianska och - före detta - kolonialportugisiska-afrikanska litteraturen) förärades ett Nobelpris i litteratur. Det rör sig om en litterär konst med stora och stolta traditioner - ändå tycks den ända tills nu på något sätt ha varit dömd att dväljas i den globalt sett betydligt mer välkända “kusinen” Spaniens mäktiga skugga. Detta trots att Portugal frambringat sådana mästare som nationalklassikern Luís de Camões, den lysande jesuitpatern och författaren António Vieira och den numera världsberömde modernistiske portalfiguren Fernando Pessoa, fram till våra dagars omåttligt populära “nationalepiker” Agustina Bessa Luís, ett slags Portugals Selma Lagerlöf, och den enligt min mening störste romanförfattaren (därtill en av de allra främsta i världen) António Lobo Antunes. Och så naturligtvis, en annan mästare, den nu Nobelpristagare vordne José Saramago. Också han befinner sig i det främsta ledet bland världens, låt oss använda det provisoriska uttrycket, senmodernistiska men alls icke meningsupplösande postmoderna romanförfattare. Det är med andra ord en mycket värdig pristagare, med en stor och rik och fortfarande, trots att han är född 1922, pågående produktion.

Saramago

Foto: ARMANDO FRANCA/AP Bild 1 av 1
Annons
Annons
Annons