Nicklas Berild Lundblad:Människan kan vara jordens räddning

Gaiahypotesen bygger på att liv vill liv och att det i naturen finns en inbyggd självläkande process. I en ny bok driver Peter Ward i stället Medea-hypotesen: allt liv förgör sig självt. Bara ny teknik och fasta tyglar kan rädda oss.

Under strecket
Publicerad

Bilder som denna, på jorden sedd utifrån, inspirerade forskare att se jorden som ett system där allt hänger ihop.

Foto: Niko Lang
Annons

Det finns något både trösterikt och inhumant över Gaia-hypotesen, tanken att vår planet är ett intrikat självreglerande system som om det bara lämnades ifred av oss skulle hitta tillbaka till en balans som vi förskjutit. När James Lovelock i början av 70-talet formulerade hypotesen rymde den en optimism som det nog var stor efterfrågan på i de klimatdiskussioner som då började dyka upp. I dagens klimatdebatt vilar fortfarande Gaia-temat i allt från Al Gores föreläsningar till klimatpolitikens schackrande kring tillåtna temperaturökningar.

Det trösterika ligger för mig i tanken på att livet kan läka, att biologiska system naturligt strävar mot tillstånd som på olika sätt främjar livets utveckling. Det är en tanke som lätt glider över i en sorts religiös hållning: tron på en sorts överorganism som ser till allt livs väl och ve, vakar tyst över planeten och med växande oro och kanske vrede ser till antropogeniska förändringar av klimatet.

Annons
Annons
Annons