Annons
X
Annons
X
Litteratur
Recension

Berättelse om ett äktenskap Mannen som ville bli kvinna för att förstå sin fru

Han är hemma med barnen, hon gör karriär. Nu har han fått för sig att hon borde bli en annan mans älskare. Men hon vill inte... Norrmannen Geir Gulliksens Nordiska Priset-nominerade roman ”Berättelse om ett äktenskap” är intrikat som ett deltalandskap, skriver Sigrid Combüchen.

Bokhösten 2016
[object Object]
Geir Gulliksen är känd som förläggaren bakom Karl Ove Knausgård och Linn Ullmann. Men han debuterade även själv som författare bara 23 år gammal, och har sedan dess givit ut prosa, poesi, dramatik och barnböcker. Foto: Baard Henriksen

Berättelse om ett äktenskap

Författare
Genre
Prosa
Förlag
Weyler
ISBN
9789176810378

Övers: Urban Andersson 174 s.

Denna roman kan med lätthet tas i koppel och släpas ut på kulturpromenaden, där vi konverserar om till exempel bristande frågefrekvens hos kulturmän. På lurigt vis tillmötesgår den det förutsägbara och serverar samtidigt en sådan läsart, med lövformation i toppskummet på latten. Men det är en geting i kaffet. Titeln betonar obestämd form: ”Berättelse om ett äktenskap”, inte berättelsen. Det är ingen slump, berättelsen – eller alltså ”berättelse” – löper i ett svårbestämt deltalandskap, inte i en typisk fåra.

Gulliksen skriver om en make som vill bejaka kvinnan i sig och som i sin jagberättelse lägger fokus hos hustrun. Eller bättre; han har ambitionen att göra subjekt av henne, trots att det är han som skriver. När berättelse(n) börjar är de skilda och hon tillsammans med en annan, Harald. Maken är nätt och jämt återhämtad efter den kroppsliga och själsliga förödelse som separationen förorsakat. Det är dramaturgin. Men en berättelse som är ett delta har många variabler och romanjaget är ibland som en planet kringränd av för många månar.

Stäng

KULTURCHEFENS NYHETSBREV – veckans viktigaste kulturtexter direkt i mejlkorgen

    Anmäl dig här kundservice.svd.se

    I början reflekterar han över om hans inkännande i hennes kropp och själ kan vara en påträngande tolkning. Han tänker sig henne på toaletten: beskriver den kritiska självblicken i spegeln, glädjen i häftigt kissande och en ansats till onani. Efter det att han skapat denna fantasi repar han upp stycket: ”Nej, jag går för långt, allt pekar tillbaka på mig själv, min repertoar, mitt envisa register, och inte på henne.”  Men sedan fångas han åter av rytmen i sin mentala inträngning: han vill veta allt för att förutse allt med henne.

    Annons
    X

    Maktfördelningen i ett hyfsat förhållande är aldrig etablerad. Här är den för närvarande 60/40 till hennes fördel. Från att ha varit jämlikar på marknadsplatsen – hon läkare, han journalist – har han efter nedskärningar av det fria ordet övergått till att skriva barnböcker och frilansa. Hon har lämnat patienterna för en brantare karriär i miljö som sysslar med ”projekt”. Han är hemma i huset, städar, lagar mat och ser till barnen. Hon cyklar till jobbet, arbetsminglar, går till ministeriet, åker på konferens, löptränar, skidtränar och cykeltränar samt kommer ännu efter ett par decennier hem till daglig (tycks det) älskog i missionärsställning.

    Är det hans kvinnliga leda vid rutinsex och in- och utgång i huset som väcker den masochism man förväxlar med generositet? Om mannens och hustruns namn bara markeras i denna roman, där deras inbördes historia gestaltas med ordens och meningarnas strån och stickor, är Harald tydligt ett namn, en solid entitet. Han skall bli hennes älskare envisas maken. Hon vill det inte. Han vill att hon ska vilja det. Och det är inte det vanliga fenomenet, att någon vill krydda förhållandet med självplågans lust, utan i hans fall fortsatt inlevelse i hennes subjekt. Det vill han i alla fall tro.

    De spridda rännilarna av förlopp, de intrikata turerna och allt självifrågasättande leder tanken till en diskussion om kvinnlig skrivart som hörde 1970-talet till. Man övervägde om inte den målmedvetna, räta disposition som präglar en mans text, kan motsvaras av en sökande, cirklande kvinnlig. ”Berättelse om ett äktenskap” kan i det sammanhanget läsas som pendang till Hans-Jørgen Nielsens ”Fotbollsängeln. En berättelse” från 1979. I båda romanerna förhåller sig män till en förändrad bild av världen så som den förmodat ses genom kvinnors väsen. Nielsens huvudperson försöker anpassa sig till en kvinnlig estetik och dess vardagliga och erotiska uttryck. Öppen konflikt kommer när han tycker sig ha sprungit tillräckligt med fingerborgar på tårna och vill röra sig mot resultat. I ”Berättelse” är det tvärtom kvinnan som ledsnar på mannens kretsande, feminina närmanden och ber om ett ”vanligt norskt råknull”.

    Båda böckerna är högintressanta rådlöshetsdokument. Gulliksen utforskar prisgivenheten i att förlora sitt jag för att behaga ett annat, och han gör kuslig och vacker litteratur av det.

    Annons
    Annons
    X

    Geir Gulliksen är känd som förläggaren bakom Karl Ove Knausgård och Linn Ullmann. Men han debuterade även själv som författare bara 23 år gammal, och har sedan dess givit ut prosa, poesi, dramatik och barnböcker.

    Foto: Baard Henriksen Bild 1 av 1
    Annons
    X
    Annons
    X