Annons

Männen håller fast vid sina dialekter

Under strecket
Publicerad

**”De e la rätt brau. **De får la en säja.” 17-åriga Samuel från Kinna i Västergötland diskuterar lokala matställen med sina kompisar. Han använder så kallad Marbodiftong i brau, den traditionella partikeln la och dessutom bakre r i rätt. I andra samtal säger han en i stället för man. Samuel kan ses som ett levande bevis på att även yngre talar dialekt. Han är en av personerna som spelats in i Margareta Svahns och Jenny Nilssons undersökning av dialektsituationen i Västra Götaland (”Dialektutjämning i Västsverige”, nyligen utgiven av Institutet för språk och folkminnen).

Men alla västgötska ungdomar låter inte som Samuel. 18-åriga Isabelle från Trollhättan har bara några få dialektala drag, och har i stället snappat upp många nya uttalsvarianter från de större städernas standardspråk. Hon har vad man ibland kallar Lidingö-i, och ett lätt surrande r-ljud som är vanligt i Stockholm. Samuel och Isabelle passar därmed in i den kända bilden att tjejer och kvinnor orienterar sig mot standard och storstad i sitt språk, medan killar och män håller fast vid det regionala. Kvinnor på landsbygden utbildar sig och vill flytta, medan män stannar kvar.

Annons
Annons
Annons