X
Annons
X

Mankell har mer bredd än djup

Att penetrera mänskliga djup är inte Henning Mankells starka sida. Hans romaner gör snarare sin verkan på bredden. Likväl kallar han sin nya bok för Djup.

Huvudpersonen mäter djupen i den östgötska skärgården. Han är marinofficer. Uppdraget är att dra nya farleder för marinens fartyg. Tiden är 1915. Sverige kan fortfarande dras in i kriget; flera officerare som möter oss i boken deklarerar också sin uppfattning att Sverige borde sluta upp på tysk sida.
Huvudpersonen, Lars Tobiasson-Svartman, är mätfetischist. Han tror på mätningarnas ofelbarhet, och hans livsuppgift är att nå så exakta siffror som möjligt. Livsuppgift, men även livshållning: kapten Tobiasson-Svartman tror bara på det som kan mätas, han eftersträvar total kontroll över sitt liv.

Men dunkla krafter rör sig i hans inre. Något drar neråt. Det är som om han längtar efter att sugas in i ett djupt hål – i det bottenlösa. Hans rationalism är möjligen totalitär, men inte total. Den unge kaptenen tappar också kontrollen. Han sugs inte ner i det bokstavligt bottenlösa, men i ett skeende bortom det medvetna där han måste ompröva sitt liv.
Det börjar med en syn. Kaptenen ser en ung kvinna på ett ensligt skär i havsbandet. Han dras till henne, eller något som han inte kan kontrollera tvingar honom att närma sig den unga kvinnan. Attraktionen föder lögner. Tobiasson-Svartman ljuger för kvinnan på skäret och för sin fru på landbacken. Båda kvinnorna blir med barn. Det föder nya lögner. Och den borne rationalisten tappar sakta kontrollen över sitt liv.

Annons
X
Annons
X
Annons
X
Annons
X